Kontorsråttan inskolad.
Nu får jag anse min lilla kontorsråtta färdiginskolad på Södergatan 13!
Zoë är en van kontorshund, har varit med mig på jobb sedan hon var 10 veckor. En av anledningarna till att hon är så väl socialiserad är kanske att hon började sitt vardagsliv i ett kontorslandskap. En av anlednigarna till att hon inte var rumsren förrän vid 9 månader är kanske att hon började sitt vardagsliv i ett kontorslandskap... (Å själv höll jag på att få ett nervöst sammanbrott.)
Så här skrev jag oktober 2009, då Zoë var 3 månader:
"Det här med rumsrenheten är också lite sådär. Att hon inte kan hålla tätt är väl ok. Och kissar man 3 gånger på en timme så är det också svårt för matte att hänga med annat än med hushållspappret (storförbrukare... ) Värst är det på eftermiddagen, och värst är det faktum att fröken har fått ett nytt smeknamn - Bajshunden. Visst är de taskiga här på jobbet. Men smeknamnet kommer inte utan anledning... Lite knepig är hon med att hitta ro utomhus och är då matte lite stressad (av att inte så mycket blir gjort på jobb) och otålig (TYP) så händer det att jag ger upp efter 20 minuter och så kommer vi in, hon strosar runt på kontoret och vips så slappnar magen av och är man inte framme där och greppar henne på en gång så äter hon dessutom upp det själv. Sådär populärt att få en puss av henne efteråt..."
I alla fall, kontoret vi sitter på nu är ett kontorshotell. Och här har inte Zoë varit tidigare, för vi flyttade hit precis i samband med Zoës andra valpkull. Därefter har jag varit mammaledig ett år. Och när jag började jobba igen så var Zoë inne på sin tredje valpkull. Mycket vältajmat då jag i lugn och ro kunde skola in Prinsen på dagis först.
Prinsen är inte heller rumsren ännu, 13 månader och allt. Men verkar inte bry sig det minsta om det.
Tillbaka till Zoë. När jag fick tillbaka henne i veckan så var det fokus på att "skola in" henne på nya kontoret. Jag hade ändå laddat lite, och var nervös för att hon inte skulle kunna koppla av (tillräckligt snabbt enl mig) i den nya miljön. När det ringde på dörren en bit bort så var det inte hennes jobb att agera välkomstkommité. För sång, skall och prat undanbedes på arbetstid.
Första dagen på kontoret följde hon mig som en skugga. När det ringde på dörren ryckte hon till och var redo att springa. Så fort jag reste mig från stolen så kastade hon sig från sömn till fotgående. Så ville jag såklart inte ha det, även om fördelen med det var att hon inte brydde sig om någon annan än mig. Dag två fick hon börja hälsa runt på kollegorna och skaffade sig ett par kommande bästisar. Nackdelen med det var att hon nu ville trava runt på hela våningsplanet för att leta efter bästisarna. Hon kände sig ju hemma!! Så ville jag inte heller ha det. Det är såklart jättekul att grannarna är förtjusta i Zoë, men hon är mitt bihang och det är mitt ansvar att hon inte "syns och hörs" under arbetstid. Hälsa får hon bara göra när jag gett okej. Så har jag alltid resonerat, och fått jobba hårt för att uppnå.
Som det kontorsproffs hon är, ligger hon nu efter en knapp vecka still i vårt rum och vet att tröskeln är gränsen dit hon får röra sig fritt. Jag kan gå ut och in ur rummet utan att hon gör annat än lyfter ena ögonlocket. YES!!! Jag tror jag glömde bort att hon snart blir 5 år, och dessutom växt i sin krylliga kostym med värdighet.
I'm back!!
Zoë & Prinsen
Det har hänt så mycket med Eliot under de sista två månaderna, så jag ser fram emot att se hur de två kommer att ha glädje av varandra framöver. Hittills har det varit ömsesidig respekt. Eliot har inte varit maniskt nyfiken på Zoë och Zoë har behärskat sina pussar till någon förstulen emellanåt...
Rolling Stones-kullen
Aberlours Start Me up "Boss" kommer bo i Lund.
Aberlours Jumping Jack Flash "Zam" kommer bo i Helsingborg.
Aberlours Satisfaction "Morris" kommer bo i Malmö.
Aberlours Angie "Zelda" kommer bo i Genarp.
Och slutligen Aberlours Brown Suger "Farin" kommer bo i Höllviken.
På tisdag!
Då är vår flock komplett igen. För då kommer Dronningen hem. Tjohooo!!
I januari träffade hon nämligen Max.
Och i mars blev resultatet ytterligare 5 små chokladkorvar. Rolling Stoneskullen hos Kennel Aberlours.
Tiden har gått rasandes fort, men som jag saknat min Dronning. Jag har liksom inte kunnat bosätta mig på Sockengatan denna gång. Men vi har varit på en hel del besök. Prinsen och jag.
Men nu tror jag nog både Zoë och jag är överens om att det får räcka med chokladpraliner från henne. Närmast lämnar hon över stafettpinnen till Vilja. Men där blir det nog mer lakrits. Gissar vi på. Om några veckor vet vi! Vid det laget har Zoë installerat sig ordentlig i soffhörnan i Malmö och blir kliad på sin söderbitna hungriga mage... Medans Vilja kämpar med att fatta vad som hände. Och Björn och Gina längtar sönder sig i sin soffhörna i Åstorp 5. Hehehehe!!!
Nu väcker vi liv i bloggen på nytt!
Oj vad mycket som har hänt på 11 månader!!
Precious little prince Eliot
Det är väl inte så många som missat att han nu är här – sedan tre månader tillbaka. Sötaste lille prinsen. Zoë har tagit det nya med jämnmod. Hon är såklart helt underbar tillsammans med honom. Är det något som jag ska "klaga på" så är det kanske de otåliga pussarna som hon ger honom. Men inte en enda gång har prinsen blivit ledsen av det, utan har från början lärt sig att hålla andan tills kärleksattacken är över.
Zoë har inte bara fått en "lillebror" utan även en ny älsklingsbästis, Jessica 10 år. Ett par gånger i veckan ringer hon och frågar om hon får rasta Zoë. Detta kan innebära att hänga med kompisarna, träna på agilitybanan eller varför inte jaga tennisbollar. När Zoë är hemma igen strosar hon nöjt till korgen slänger benen i vädret och somnar. Härligt är att hela familjen Alemo äääääälskar Zoë och mer än gärna passar henne närhelst jag behöver hjälp. Behöver jag inte hjälp så lånar de henne ändå. Som när de paddlade bräda härom helgen.
Zoë höll show för hela Västra hamnen när hon försökte valla in Jessica och hennes kompisar. Upp på ena brädan, skällande på de andra barnen för att de inte höll ihop. Hopp ner i plurret för att simma till nästa bräda. Upp på den och skälla. Ner igen och upp på nästa bräda. Och så vidare och så vidare. Ett evighetsarbete för en vattenhund att försöka hålla ihop 3 st 10-åringar.
Planen är att Jessica ska prova agility till hösten tillsammans med Zoë. Tanken från början var att familjen skulle prova-på-perro genom att passa Zoë några gånger. Men nu verkar det inte bättre än att Zoë valt in familjen Alemo som extrafamilj och att hon delar sin tid mellan oss för att göra alla nöjda. Nja. Riktigt så har det inte blivit ännu. Men just nu är vi alla väldigt nöjda med situationen och mest nöjd är Zoë. TACK Helene som sammanförde oss. Match made in heaven!
Försök har gjorts att få prinsen att fatta att tennisbollar är till för att kastas. Än är det inte hemma.
Sova bör man göra. Mycket och länge. Det tycker både prinsen och drottningen. Prinsen är en sjusovare, vaknar helst inte före 10. Till och med småbarnsmamman pallrar sig upp tidigare än det. Men Zoë viker inte från prinsen förrän han också vaknar. Gulle!!
Även i vårt andra hem, Sockengatan i Helsingborg tar hon sin uppgift på fullaste allvar. Håller prinsen sällskap när han gymmar. Igår fick jag beviset på att hon hittat sin uppgift i den nya flocken. Prinsen låg ute och sov på terassen. Alla dörrarna var stängda. Helt plötsligt blev Zoë orolig och sprang till altandörren. Och därefter till groventren som även den var stängd. När jag reste mig upp så såg jag ju att prinsen hade vaknat. När jag öppnade groventren så rusade Zoë till vagnen och tittade uppfodrande på mig - hallåååå han är ju VAKEN!! Sötaste Zoë!!! Puss på dig!
Bästaste Bella!
Det var underbart att se Bella visas av Helene i ringen på Malmöutställningen igår. Som vi skrattade med henne. Hon må vara utvattnad i färgen, tovig i pälsen, ha en svans som avbarrad gran, svajig rygglinje och röra sig i två spår. Men stå blickstilla med stolthet, värdighet och en tass i varje hörn. DET kan hon. Det var som hon tänkte: JAG tänker minsann utnyttja varje sekund av mina fem minuter i strålljuset. SE PÅ MIG!!!
När jag kom hem så var jag bara tvungen att ladda upp följande film på youtube. Det var när Zoë var dryga året och Bella var på övernattning hos oss. Kan ni tänka er något mer kärleksfullt gosande sätt än det som Bella fostrade Zoë på??? Att jag nästan hade glömt vilken "förebild" Bella varit för Zoë. Bästaste Bella!!
Vid samma tillfälle hade de även vänskaplig dragkamp (kommer du ihåg Bellas älg Susanne?) eller bara softande framför fönstret.
Sockersöta huliganer!
I vanlig ordning har jag varit flitig besökare på Sockengatan den sista månaden, även om inläggen har lyst med sin frånvaro. Mycket underhållande var det att se Jeanette svettas för att dokumentera det sockersöta i Zoës huliganer.
Man kan ju inte annat än att döööö när man ser bilder som dessa.
Men sanningen bakom det gulliga är att de små huliganerna vid 5 veckors ålder hämningslöst började sno morsans mat...
Nu när de är 7 veckor gråter Zoë när hon blir "instängd med dem". Räddas hon vrålar valparna efter stackars utschasade morsan. Ute kan hon ialla fall hoppa över dem när de hugger efter hennes boppar med sina sylvassa gaddar...
Det är med andra ord ett glatt, framåt gäng som kommer klara sig alldeles utmärkt i sina familjer framöver. Nästa helg börjar leveransen.
Själv så har jag fått vänta på leveransen av min egen valp. :-) Här sitter jag fortfarande med magen i vädret. Men nu handlar det om någon dag till, sen är det dags för mig att "gråta när jag blir instängd med Zeb-Eliot", hahahahaha. Och hoppa jämnfota för att komma undan när han hugger efter bopparna!!! Kanske inte. Det kommer bli hur mycket mys som helst här hemma. Och snart är Zoë hemma igen!
Tjing!
Gulligaste bilden!
Som Pia Erasmie tog i veckan när hon hälsade på hos Susanne. Var bara tvungen att stoppa in den här på bloggen. Valpisarna har ju öppnat ögonen nu, det var de lite sena med. Men för att kompensera det hela så började de samtidigt klättra ut ur lådan. Tidigt! Tydligen är det liv i luckan i Zoës valprum. Zoë som bara vill ha sällskap hela tiden och så valparna som ständigt är på jakt efter käk. Gulle!
Lyxtillvaro.
Hej matte!
Här får man Primadonna och äpplen. Varför får man inte det hemma? Jag kanske stannar här, gillar det här livet. Susannes mamma och moster hälsar på här på Sockengatan. Jag kör såklart med värsta charmen. Det verkar funka!
//Zoë
En vecka gamla... och så sööööta!!
Hela gänget samlat vid mjölkbaren! Ser ni något brunt som skymtar längst till vänster...
... det är den ena bruna hanen som redan var nöjd och nu tog igen sig vid Zoës bakben. Gulle!
Fina lilla golden boy!
Å de söta svarta pantrarna!
Men nu det som familjen Fehrm är ute efter – närbilder på de två tikarna:
Stubbtiken – ååååååhhhh!!!
Svanstiken – puss!
Hela gänget igen. De har växt till sig ordentligt på en vecka – dubblat vikten!
Måste vila.
Bästa huvudkudden.
Dagens bild! Jag är ju en sucker för rumpnissar, alternativt stubbisar. Men ååååhhhhh vad gulligt det är vid möjlkbaren när svansvalparna ligger och diar med spända, darrande små söta bågsvansar...
Nu till det bästa. Jag filmade såklart en snutt när jag hälsade på Zoë och juvelerna idag. Och Malin & co, nu ääääntligen blev den uppladdad. De två tikarna ligger till höger. Svansen allra längst till höger och stubbisen försöker gräva sig in under Zoë och gömma sig från kameran...
Några bilder till...
Den allra första lilla valpen, tik med stubb som pysslas om och tvättas ren.
Nöjd valp som vilar över mammas ben.
Nöjd, färdigvalpad Zoë som tar igen sig och låter de sju underverken dia.
Mycket nöjd Katarina fick dessa fina blommorna med bud idag av familjen Fehrm som i november fick prova-på-perro-under-en-helg genom att låna Zoë medans jag själv gjorde den galna bilresan t/r till Oslo på ett dygn med Susanne och Shandi...
Familjen äääälskade Zoë och första kvällen fick jag följande rapport:
Zoë har funnit sig väl till rätta och bestämt sig för vart hon vill sova...
Dagen efter fick jag detta klipp som dottern Matilda hade gjort:
Och nu ska familjen få en av Zoës tikvalpar. Underbart tycker jag!
Zoës sju nya underverk är här!
De var fler än vi trodde, större än vi trodde och det gick fortare än vad vi trodde... Underbara hund sprutade ut 5 valpar inom loppet av en timme i morse. Tog en två timmars paus och klämde sedan ut ytterligare två. Totalt två tikar - brun stubb och brun svans - och fem hanar blev det denna gång. Hanarna är två bruna stubbisar, en med vitt bröst, två långsvansade svarta pantrar, en med vitt bröst och så finally the golden boy! Vi som tyckte hon var mindre denna gång. Men det var sju välskapta valpar, alla fantastiska, vackra och pigga från början. Denna kullen vägde dessutom ett halvkilo mer än förra kullen på 8 st... Tänk er en 15 kilos hund som bär runt på totalt 2,5 kilo valpar. Själv så tycker jag det börjar bli lite tungt att bära runt på Zeb-Eliot som beräknas landa på 3,8 kg. Och jag kan ju säga som så att MIN vikt startade INTE på 15 kg... Puh!!
Nu har lugnet lägrat sig i valplådan på Sockengatan. Själv är jag på väg till en middag. Zoë skötte sig exemplariskt som klämde ut sina juveler precis i tid så jag hann med även detta.
Under tiden kan ni frossa i härliga valpbilder...
Två tjocka magar.
Nu handlar det bara om dagar tills vi vet vad som rymmer sig i denna lilla mage:
Själv får jag vänta ialla fall ytterligare 6 veckor tills jag får veta hur han ser ut, lille Zeb-Eliot:
En stor puckel är annars över. Jag fick i helgen hjälp att flytta tillbaka hela mitt bohag från landet till stan. Nu ska jag bara samla kraft till att packa upp och organisera hemmavid. I förrgår flyttade vi kontoret tvärs över Södergatan i Malmö. Tack vare virvelvinden till kollegan, som gjort ett mastrodontjobb, så packade vi upp alla 40 flyttkartonger under gårdagen. Puh!!! Jag kanske skulle anlita henne hemmavid också som konsult? Eller jag ska kanske nöja mig med att stupa i säng vid 20-tiden och spara uppackningen hemma till helgen?
