Fy fan vad bra jobbat!!
Torsdagkvällen är numera blandad hundträning/stand-up comedy. Lika tuff som Jeppe Stridh är mot oss hundägare ute på planen, lika peppande, uppmuntrande och hysterisk rolig är han när vi har uppföljande teorin. Och igår fick vi just höra: Fy fan vad bra jobbat det var idag. Allihopa! För helvete ni börjar ju tänka!!!! Efter en otroligt givande och avslappnad timme så gick alla ut från lokalen med rakt sträckta ryggar och ett jäkla mycket större självförtroende. Otroligt intressant med gruppdynamiken och psykologin när det gäller relationer. För det är det som allt går ut på. Få relationen mellan hunden och föraren att fungera.
Igår var gång 5 och det har hänt MYCKET på dessa gånger. Nu kör vi platsliggning på 5 meter alla 30 hundar samtidigt. Mäktigt när det fungerar. Min lilla docka satt som ett ljus, även när det blev en hel del störningsmoment med upprusande hundar. Mot slutet av timmen så tappade hon dock koncentrationen och tyckte att vi kunde väl leka istället.
Linföringen funkar utmärkt, dock så missade jag i början att smyga ner kopplet när hon går lös fot. Får hon syn på kopplet så vill hon leka med det istället för att koncentrera sig på mig. Så jag får väl följa Jeppes råd att antingen jobba med att göra det mycket smidigare eller helt enkelt våga jobba utan koppel. För som det är nu så är det kopplet som är det stora trassliga störningsmomentet. Problemet är inte att vi inte har kontakten.
Med andra ord så underskattade jag min tjej ytterligare en gång igår. Var först rädd att hon skulle vara trött efter urladdningen på Käglinge och att hon av den anledningen skulle tramsa en massa på kursen men nix. Istället kom en av de assisterande tränarna fram till mig och sa: Det har hänt mycket här. Varpå jag svarade: Ja tjejen börjar landa och växa till sig ordentligt. Och hon i sin tur: Jo, men du har fått en hel annan kläm på henne. Du jobbar jättebra.
WOW, så stolt jag blev när jag fick denna uppriktiga feedback!!!
Med allt detta sagt, så blir det extra roligt att komma med bildbevis hur det såg ut lite tidigare på eftermiddagen ute i Käglinge. Tokig hund och än tokigare förare. Att vi var såååå lika varandra både utseendemässigt och i personlighet hade inte riktigt gått upp för mig ännu. (Men nu har ialla fall även Jeppe påpekat inför gruppen –Du och din hund är rätt lika, vet du om det???)
Full faaaart framåt!!!!
Kasper och Zoê i stilstudie.
Gaaalen matte. (fr Aberlours)
Igår var gång 5 och det har hänt MYCKET på dessa gånger. Nu kör vi platsliggning på 5 meter alla 30 hundar samtidigt. Mäktigt när det fungerar. Min lilla docka satt som ett ljus, även när det blev en hel del störningsmoment med upprusande hundar. Mot slutet av timmen så tappade hon dock koncentrationen och tyckte att vi kunde väl leka istället.
Linföringen funkar utmärkt, dock så missade jag i början att smyga ner kopplet när hon går lös fot. Får hon syn på kopplet så vill hon leka med det istället för att koncentrera sig på mig. Så jag får väl följa Jeppes råd att antingen jobba med att göra det mycket smidigare eller helt enkelt våga jobba utan koppel. För som det är nu så är det kopplet som är det stora trassliga störningsmomentet. Problemet är inte att vi inte har kontakten.
Med andra ord så underskattade jag min tjej ytterligare en gång igår. Var först rädd att hon skulle vara trött efter urladdningen på Käglinge och att hon av den anledningen skulle tramsa en massa på kursen men nix. Istället kom en av de assisterande tränarna fram till mig och sa: Det har hänt mycket här. Varpå jag svarade: Ja tjejen börjar landa och växa till sig ordentligt. Och hon i sin tur: Jo, men du har fått en hel annan kläm på henne. Du jobbar jättebra.
WOW, så stolt jag blev när jag fick denna uppriktiga feedback!!!
Med allt detta sagt, så blir det extra roligt att komma med bildbevis hur det såg ut lite tidigare på eftermiddagen ute i Käglinge. Tokig hund och än tokigare förare. Att vi var såååå lika varandra både utseendemässigt och i personlighet hade inte riktigt gått upp för mig ännu. (Men nu har ialla fall även Jeppe påpekat inför gruppen –Du och din hund är rätt lika, vet du om det???)
Full faaaart framåt!!!!
Kasper och Zoê i stilstudie.
Gaaalen matte. (fr Aberlours)
Ellas sista dag...
Och bara för det så börjar min vilding lugna ner sig ett snäpp till. Döm min förvåning när hundarna kunde ligga med vars ett ben en bit ifrån varandra – TYSTA – och tugga ifred istället för att jaga varandra som katten och råttan...
Den stora bruna är förgrunden går inte att missa. Ella däremot skymtar fram i sin väska borta vid elementet. :-)
Den stora bruna är förgrunden går inte att missa. Ella däremot skymtar fram i sin väska borta vid elementet. :-)
Delseger!!!!!
Jag jobbade järnet med burträning i helgen och har nu fått tjejen att gå in självmant när jag pekar på buren. Hon sitter dessutom kvar när jag har dörren öppen. Dock kan jag inte röra mig hemma i lägenheten med burdörren öppen ännu. I morse när jag kom till jobbet så insåg jag att pek mot buren även här fungerar som kommando – hon går in självmant. MEN den slutliga belöningen på att hon trivs fick jag precis. Två timmar har hon sovit på golvet. Bytte plats ett par gånger och nu – hon gick in i buren själv och somnade om. YES YES YES!!!! Hon har hittat ro och söker sig själv till sin lilla etta!!! JAG blev helt spattig själv, sträckte upp armarna i segergest och var tvungen att ta bildbevis:
Har ni sett något sötare???
Har ni sett något sötare???
Filmtajm
Jag blev lite sentimental när jag tittade tillbaka på hur liten mitt lilla gryn var från början och måste såklart dela med mig till er andra. Därför är nu lite fler filmer uppladdade på youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=Lg4ZQK4qtao
8 veckor minus en dag gammal Zoë. Jag har precis hämtat henne från Susanne och tar ett första stopp hos mina föräldrar i Staffanstorp. Zoë får en kissepaus och jag plockar med mig lite blommor. Min systerson Martin är den fantastiska filmaren.
http://www.youtube.com/watch?v=GPfpBmVWI9I
En timme senare är vi framme i Malmö och jag dokumenterade första stegen in i nya hemmet. Martin och Daniel hade sovit över natten innan och var sååå spända över den nya valpen. Ordning och reda av Martin - Biabädden var framskjuten till hallen och ALLA mjukdjuren var framdukade så lilla Zoë inte skulle kunna missa det. Och grynet var mest mån om att hålla koll på mig och pussa kameralinsen. Pluttan så liten hon var. Ja, Susanne, Annie, Alicia och Linda, så här bortskämd är skruttan. Det är ingen hejd på det hela. Även om majoriteten av mjukisarna är bortplockade för utransonering. Bästa kompisen är rosa bläckfisken som jag fick tillbaka sist.
http://www.youtube.com/watch?v=C1gTtnTcCV4
Första veckan hemma hade jag en del besök. Mest uppskattat av valpen var när Hugo 10 månader kom förbi. Mycket pussande blev det. Kul var det också att valpen hittade någon i samma storlek. Tack och lov är Hugo ordentligt hundvan, han fick även träffa Ossi tidigare i sommar. Så klok som han är hade han redan lärt sig att man håller händerna för öronen för att unvika pussarna/tvättarna. Att frissan blir lite rufsig av alla pussar får man ta...
Knäppa kloka hund
Zoë har lekt följa John idag. Och vips så innebar det att hon sprang upp efter mig i trappan och ner igen. Superberöm kom från matte och det verkar som om det verkligen gick in i lilla hundens medvetande. För nu när jag tänkte träna ett pass burvana med hjälp av köttbullar så blev hunden tokig medan jag stod och skar upp bitarna. Hon började springa upp och ner för trappan samtidigt som hon skällde frenetiskt. Och eftersom jag kan tyda min hund utan och innan :-) så sa hon på människospråk;
Vad är det du vill jag ska göra? Detta var ju den senaste succén. Titta jag kan göra det igen och igen.
Skrattande så kände jag ett behov att förmedla till er innan jag sätter igång. Och vad pågår under tiden? Jo en hund som fortfarande springer upp och ner för trappan. Mellan varven kollar hon så jag är kvar;
Ska vi inte böööööörja nån gång?
Jösses så taggad hund jag har. Hahahaha!!!
Hundbus på Youtube
Nu hittar ni bus-Zoë och bus-Blossom kärlek till varandra förevigat på följande länk: http://www.youtube.com/watch?v=G6cEuAcbzFM
Även bitch-Bella och snygga Susanne skymtar i bakgrunden. Det jag fick med av mig själv var en fot nere i vänstra hörnan, hahaha....
Älskar min lilla Skrutta
Kan man göra något annat när man får en sån här bild (Bild från Aberlours)
Nu var det ett tag sedan sist och det har hunnit hända en massa saker. Om jag backar backåt så har köttbullen blivit av med sin päls och i och med det fått ytterligare smeknamn – Bambi-Långben men framför allt lilla Skruttan. Jag hade ärligt talat lite ångest för att bli av med hennes päls, men det blev en såååå mycket sötare hund utav det hela, eller hur Susanne... :-)
(Bilder från Aberlours)
Sen hjälper det ju till att jag börjar få kläm på henne. Även om Susanne då hävdar att det inte alls är damp som hon lider av utan det allvarligare ADHD. Kvitt samma. Så länge charmen överväger så är jag med på resan!!! Det låter annorlunda än för tre veckor sedan, jag vet. Jag vet också att första veckan var smekmånad, de följande 5 var ett rent helvete men nu börjar det plana ut till harmoni. Rumsrenheten är inte här ännu, men den är nära nu. Känner det på mig!!! Tur för mig att jag är optimist. :-)
Förutom klippning så var det såklart också tokbus uppe i Rydebäck. Ett virrvarr av vitt/brunt och svart kryll var det med hjälp av Blossom, Zoë och Neo som också blev klippt samma dag. Gud så roligt de hade. Jag kan hälsa att lilla tjejen knappt kunde stå upp när vi skulle hem, så utmattad var hon. Men det räckte med en vila i bilen så var det på det igen. Senaste hang-upen hon har är att dricka upp kalla te-rester i koppar på soffbordet. Just pepparmyntste är en favorit... Snäppet bättre än hennes eget vatten. Så håller det på hemma hos oss... något nytt varje dag.
Söta Bambi-Långben... Det blir nog en modell av henne som stor, eller vad tror ni???
Mor och dotter – lika lekglada. Det var svårt att följa efter dem och få till skärpan samtidigt. Men det ger en känsla av intensiteten i leken...
Brun/svart kryllhög=Zoë och Neo som brottas. Såklart är det min lilla tik som är den dominanta av de två... väsnades mest och låg överst i brottningen. My girl!!
På jakt efter varandra i den hysteriskt fullsatta tvättstugan i Rydebäck. Hundar, människor och massor av klippta hårtussar. Och så Susanne i sin regnrock och med röda kinder. Fyra klippningar och en rensa tovor hann hon med samtidigt som det var fullt hus av människor och hundar, huller om buller om vartandra... Imponerande!!
Två dagar innan detta inferno så var jag i Skanör på nytt för en fika i det fantastiska vädret. Nemo och Zoë underhöll sig själva utan problem. Fin hjälp fick de av Ginsa som också var på besök. Ännu ett härligt hem fullt med vilda hundar och förvirrade människor. Vitamininjektion minst sagt.
Full fart!!! Zoë är det flygande tefatet i förgrunden...
Både Nemo...
och Ginsa behövde hämta andan mellan varven.
Virrvarr.
Slutligen min vackra tjej innan det stora klppet.
Liten har definitivt blivit stor
Och hon är dessutom jäkligt irriterad över att hon inte längre kommer in under soffan. Det tar stopp strax vid magen. Jösses så frustrerad hon är över att alla leksaker just nu ligger utanför räckvidden. Ett jäkla skällande är det just nu och jag bara skrattar skadeglatt... eller utmattat eftersom hon varit tillbaka till sitt dampiga jag på jobbet idag. Pipig, skällig och gått hårt på våra växter. Å andra sidan så har vi ett givet samtalsämne på fikan numera...
Sötnos...
... och samtidigt en liten pösmunk. Titta så tjock mage tösen har fått. Fattar jag att hon inte kommer in under soffan längre!! :-)
En bra vecka!
Tack och lov att allt är föränderligt. Lilla snuttan växer och utvecklas. Igår hos Jeppe kände jag mig förvånad och stolt över pyret. Hon gick såååå fint i koppel och vid möten. Dock måste jag träna i helgen på mer kontakt oss emellan och direkta "sitt". Nu håller jag på och hattar med det och allt som oftast får jag putta till henne på bröstkorgen för att få hennes uppmärksamhet. Hmmmm. Lätt att glömma att hon inte är mer än 13 veckor... igår tappade hon lite koncentrationen och ville jaga löv. Men det har jag faktiskt!!! :-) överseende med. Hon behöver inte sitta som ett ljus bredvid mig heeeela tiden. Men inte gräva och inte attackera mina fötter (hände också). MEN i det stora hela DUKTIG TÖS.
Löv är himla kul för tillfället. Det och att bära saker i munnen på rundan. Lätt skräpigt börjar det bli i trapphuset med allt som hon hittar. Pinnar, papper, gummibitar etc. Får se till att städa upp efter oss innan helgen.
Än så länge har jag inte klarat en hel dag utan olyckor. Det är ett mål med helgen – att fixa EN dag ialla fall. Ett annat är att få "sitt" att funka på en gång, massa kontaktträning och slutligen tänkte jag jobba med en övning jag fick tips av från Susanne på Perroklubben. Att med hjälp av klicker få henne att gå in i buren själv. För att så småningom kunna ligga med öppen dörr. Att inte gå ut från buren när jag öppnar förrän jag sagt varsågod satte jag igång med på en gång. Och det hajar hon.
Lite kontakt har vi, framför allt när köttbullar är inblandade. Döm min förvåning när jag fick valpen att sitta still och INTE röra köttbullen som låg framför henne. Istället STIRRADE hon ut mig - koncenterad. Och vid varsågod KASTADE hon sig över köttbullen och sprang till sin hörna med det fantastiska bytet.
Morgonens skratt – hon är såååå nyfiken på min hårfön. Sätter jag igång den så kommer hon springande vad hon än håller på med. Skäller lite, men sen vill hon tvunget fram till luften. Riktar jag den mot henne så LAPAR hon luft. Skitglad och KNÄPPIS!!!
Löv är himla kul för tillfället. Det och att bära saker i munnen på rundan. Lätt skräpigt börjar det bli i trapphuset med allt som hon hittar. Pinnar, papper, gummibitar etc. Får se till att städa upp efter oss innan helgen.
Än så länge har jag inte klarat en hel dag utan olyckor. Det är ett mål med helgen – att fixa EN dag ialla fall. Ett annat är att få "sitt" att funka på en gång, massa kontaktträning och slutligen tänkte jag jobba med en övning jag fick tips av från Susanne på Perroklubben. Att med hjälp av klicker få henne att gå in i buren själv. För att så småningom kunna ligga med öppen dörr. Att inte gå ut från buren när jag öppnar förrän jag sagt varsågod satte jag igång med på en gång. Och det hajar hon.
Lite kontakt har vi, framför allt när köttbullar är inblandade. Döm min förvåning när jag fick valpen att sitta still och INTE röra köttbullen som låg framför henne. Istället STIRRADE hon ut mig - koncenterad. Och vid varsågod KASTADE hon sig över köttbullen och sprang till sin hörna med det fantastiska bytet.
Morgonens skratt – hon är såååå nyfiken på min hårfön. Sätter jag igång den så kommer hon springande vad hon än håller på med. Skäller lite, men sen vill hon tvunget fram till luften. Riktar jag den mot henne så LAPAR hon luft. Skitglad och KNÄPPIS!!!
Farbror Tajan
Igår efter jobb möttes Caroline och jag upp på Limhamnsfältet för att farbror Tajan och valpsnöret Zoë skulle få bekanta sig ordentligt nu när Zoë har lärt sig att uppskatta lite gräsmatte-ytor. Men hon är fortfarande valp... och när Tajan satte av i världens flyg så skuttade lilla valpen efter ett tag men iiiiihhh sen blev det läskigt och hon vände tillbaka till mig och Caroline lika snabbt. Skönt så länge detta varar... :-)
Zoë fjäskade så gott hon kunde för den stora vite, men än så länge släpper han inte på garden av ignorans. LIte mer får hon jobba innan de kan flippa ut totalt tillsammans.
Vackra Tajan…
Och så lilla pyret strax efter…
Jag håller mig tryggt bakom min farbror!
Resultatet av försök till gruppfoto i kvällssolen. Caroline fick hjälpa till något.
Ikväll är det Jeppe igen. Ser jag fram emot. Det är faktiskt en av veckans höjdpunkter.
Zoë fjäskade så gott hon kunde för den stora vite, men än så länge släpper han inte på garden av ignorans. LIte mer får hon jobba innan de kan flippa ut totalt tillsammans.
Vackra Tajan…
Och så lilla pyret strax efter…
Jag håller mig tryggt bakom min farbror!
Resultatet av försök till gruppfoto i kvällssolen. Caroline fick hjälpa till något.
Ikväll är det Jeppe igen. Ser jag fram emot. Det är faktiskt en av veckans höjdpunkter.
Soliga lunchhälsningar från Malmö city
Tänkte att eftersom de senaste veckornas inlägg mest bestått av långa uppsatser (min terapi) så kunde jag, nu när det lossnar lite, kosta på mig att ladda upp lite bilder från dagens lunchrunda. Det är underbar sol i Malmö. Dock på tok för kallt för att vara oktober... Men var gör väl det när lunchrundan nu består av en promenad längs med Södra Promenaden.
Min söta tjej spanar medan vi tar en paus.
Fotas jag...?
Puss matte!! Se hon tycker om mig fast jag är så sträng... :-)
Och så den obligatoriska lunch-bus-session med kompis Ella, på den omtalade halkfria hallmattan.
BÅDA två utmattade, och dags för Zoës andra lunch-kisse-paus innan eftermiddagsvilan börjar.
Min söta tjej spanar medan vi tar en paus.
Fotas jag...?
Puss matte!! Se hon tycker om mig fast jag är så sträng... :-)
Och så den obligatoriska lunch-bus-session med kompis Ella, på den omtalade halkfria hallmattan.
BÅDA två utmattade, och dags för Zoës andra lunch-kisse-paus innan eftermiddagsvilan börjar.
Ny vecka, ny matte och ny hundvalp...
För alla er som misströstar och undrar hur det ska gå med mig och Zoë (typ jag själv) så vill jag bara hälsa att för varje vecka så är det en ny valp att jobba med. För att göra det hela lite mer spännande och mycket enklare... :-)
Igår så var det första gången på fem veckor som jag fick göra min morgontoalett i fred utan att bli utskälld av en ettrig liten valp. Det var vääääldigt skönt eftersom jag från födseln INTE är morgonpigg. När jag fick tillbaka lite av min "vanliga" morgonlunk så blev jag en helt ny människa. Underbart för alla runt omkring mig. Lilla Zoë skötte om vad hon skulle när vi var ute första rundan och sedan låg hon lugn och avslappnad och tittade på när jag målade på ansiktet och fixade med lockarna. När jag var färdig satte hon sig vid dörren och väntade på att få på sig kopplet. Dagen till ära så var det snusnäsduk storleken större som invigdes. Vit med röda stjärnor som anstår en liten tös.
Tripp, tripp till bussen, liten kiss på vägen och så DAGEN TILL ÄRA!!! så gick lilla raringen på bussen själv och gick heeela vägen till slutet av bussen där vi brukar sitta.
Duktig kicka!! (Och visst äääär hon söt!)
Tripp, tripp till jobbet där jag konsekvent får henne att sitta innan jag tar av halsbandet och öppnar dörren till kontoret. Ivrigt och något irriterad skäller hon på mig (sittandes) tills jag öppnar. Och sedan RUSAR hon in för att hälsa på alla som även idag var på jobbet BARA för valpens skull... :-) Jag fick köpa en begagnad transportbur i plast av en kollega som invigdes igår och det gick superbra. Ingen chans att kunna rymma och dessutom trivdes hon och kom till ro.
Nu har vi fått till ett schema på sov och rast-tider. I och med det och med hjälp av buren så har jag fått styr på bajseriet. Inget inomhus på en vecka nu och eftersom hon tvingas att hålla sig när hon är i bur så måste hon helt enkelt se till att lätta tarmen när vi väl är ute. Jag är nu nere i 8 rastningar av valpen (vågar inte räkna hur många gånger jag var ute första veckorna); direkt när vi vaknar, när matte är färdig och dags att gå till jobbet, efter hälsandet av alla på jobbet, tidig lunch, strax runt fikan, på väg hem från jobbet och två gånger på kvällen. Ändå har jag inte lyckats med en hel kissfri dag. Men det kommer!!!
Slutligen, igår hade jag hundvakt efter lunch. Hade ett viktigt möte på eftermiddagen och det fanns inte att jag skulle bli distraherad av en yvig valp. Och rara Josefine blev inte det minsta avskräckt, utan hon tyckte jag hade den söööötaste valpen och hon hjälpte gärna till igen. Hon kunde till och med laga mat medans valpen låg och sov ute i hallen. UTAN att vara i bur. Så stolt jag blir.
Och stolt är jag även över min mingel-glada hund. I lördags hade jag 14 glada tjejer och en valp som minglade hemma hos mig. Zoë var som fisken (eller perron) i vattnet och trippade runt till alla och bestämde sedan sig för att lägga sig ner och sova mitt bland alla fötter. Hon var dock välrastad under dagen och hade busat med hundkompisar. Men ändå. Jag har hopp!!! Mitt liv börjar återvända.
NU är det dags för eftermiddagsrundan med valpen.
Igår så var det första gången på fem veckor som jag fick göra min morgontoalett i fred utan att bli utskälld av en ettrig liten valp. Det var vääääldigt skönt eftersom jag från födseln INTE är morgonpigg. När jag fick tillbaka lite av min "vanliga" morgonlunk så blev jag en helt ny människa. Underbart för alla runt omkring mig. Lilla Zoë skötte om vad hon skulle när vi var ute första rundan och sedan låg hon lugn och avslappnad och tittade på när jag målade på ansiktet och fixade med lockarna. När jag var färdig satte hon sig vid dörren och väntade på att få på sig kopplet. Dagen till ära så var det snusnäsduk storleken större som invigdes. Vit med röda stjärnor som anstår en liten tös.
Tripp, tripp till bussen, liten kiss på vägen och så DAGEN TILL ÄRA!!! så gick lilla raringen på bussen själv och gick heeela vägen till slutet av bussen där vi brukar sitta.
Duktig kicka!! (Och visst äääär hon söt!)
Tripp, tripp till jobbet där jag konsekvent får henne att sitta innan jag tar av halsbandet och öppnar dörren till kontoret. Ivrigt och något irriterad skäller hon på mig (sittandes) tills jag öppnar. Och sedan RUSAR hon in för att hälsa på alla som även idag var på jobbet BARA för valpens skull... :-) Jag fick köpa en begagnad transportbur i plast av en kollega som invigdes igår och det gick superbra. Ingen chans att kunna rymma och dessutom trivdes hon och kom till ro.
Nu har vi fått till ett schema på sov och rast-tider. I och med det och med hjälp av buren så har jag fått styr på bajseriet. Inget inomhus på en vecka nu och eftersom hon tvingas att hålla sig när hon är i bur så måste hon helt enkelt se till att lätta tarmen när vi väl är ute. Jag är nu nere i 8 rastningar av valpen (vågar inte räkna hur många gånger jag var ute första veckorna); direkt när vi vaknar, när matte är färdig och dags att gå till jobbet, efter hälsandet av alla på jobbet, tidig lunch, strax runt fikan, på väg hem från jobbet och två gånger på kvällen. Ändå har jag inte lyckats med en hel kissfri dag. Men det kommer!!!
Slutligen, igår hade jag hundvakt efter lunch. Hade ett viktigt möte på eftermiddagen och det fanns inte att jag skulle bli distraherad av en yvig valp. Och rara Josefine blev inte det minsta avskräckt, utan hon tyckte jag hade den söööötaste valpen och hon hjälpte gärna till igen. Hon kunde till och med laga mat medans valpen låg och sov ute i hallen. UTAN att vara i bur. Så stolt jag blir.
Och stolt är jag även över min mingel-glada hund. I lördags hade jag 14 glada tjejer och en valp som minglade hemma hos mig. Zoë var som fisken (eller perron) i vattnet och trippade runt till alla och bestämde sedan sig för att lägga sig ner och sova mitt bland alla fötter. Hon var dock välrastad under dagen och hade busat med hundkompisar. Men ändå. Jag har hopp!!! Mitt liv börjar återvända.
NU är det dags för eftermiddagsrundan med valpen.
Skam den som ger sig...
Tack alla för era hejarop! Maritha, är det någon som kommer till er som "avlastningfamilj" så är det väl isåfall jag. Zoë kan också behöva en paus. Så kan du ta en intensiv-terapi-helg med mig om hur man kontrollerar sitt temperament. Det kan jag behöva...
Som ett resultat av att valpen och jag växer ihop till ett, så har det sista dagarna gått BETYDLIGT bättre. 1-2 kissolyckor inne per dag är fullt acceptabelt utifrån hur det sett ut tidigare. Ja, jag vet att jag har gigantiska krav på min lilla 13-veckors. Genom att jag har sänkt dessa något och att hon har börjat skärpa sig :-) så har vi mötts halvvägs på en dräglig nivå. Att jag sedan har gjort en stötinsats med kontaktträning nu efter våra duster har också hjälp upp massivt. Och tack gode gud för min kanvasbur, och att jag så envetet har jobbat med den. Än så länge går hon inte in självmant och lägger sig. (In och dra ut leksaker funkar.) Men när hon åkte in på förmiddagsvila idag så lade hon sig ner med en suck och kom till ro PÅ EN GÅNG. Utan de obligatoriska 2 minuterna av gnäll-gny. Framsteg!!!! Och framför allt trivs hon och har hittat ro i sin en-rummare.
Nu har vi också en obligatorisk daglig 30 minuters avslappning i soffan tillsammans. När jag tvingar henne till att ligga på rygg i vaggan mellan mina ben, tills hon somnar. Såna framsteg vi har fått i kontakten genom att jag börjat jobba med allt detta. Vi börjar bli riktiga kompisar nu. Hon är inte lika obstinat skällig längre. Inte alls som innan. Sen är det inte någon tyst hund jag fått direkt. Men det har jag lärt mig acceptera. Men hon har sluppit den obligatoriska time-outen på toaletten sedan den tidigare nämnda hemska tisdagskvällen/-natten...
På Jeppe-kursen i torsdag lärde jag mig framför allt en sak. Att dämpa min gummiboll (nytt smeknamn). Jag lever fortfarande med att jag tidigare hade en hund som skulle tankas med pipigt glad röst för att komma igång... Gissa hur min lilla köttbulle har fungerat när jag kört samma röst på henne - DAMP. Att en så fruktansvärt enkel sak som mitt röstläge kan göra sån skillnad. Piprösten fick min hund att börja studsa i torsdags och när jag skulle korrigera det så började hon skälla och sedan morra (!!!!) åt mig. När jag ändrade till lugnande mellanröst när jag berömde fick jag helt plötsligt en hund som tittade och lyssnade på mig. Otroligt!!!
Jag jobbade som en idiot i torsdags (eftersom hon var helt stirrig) och gick låååångsamt över planen med korrigering så fort hon gick i spinn. Helt i vår egna värld kom vi sist över varje gång för gick det för fort så tappade hon koncentrationen direkt. Och så fick vi dra neeeer på tempot igen. Jag fick till och med beröm av Jeppe att jag jobbade på så bra och sa till alla andra att titta på och lär er, för förr eller senare kommer ni att vara i samma jobbiga situation mer er egen hund när inget fungerar....
Men ändå - 13 veckors gamla Zoë och en 18 månaders labbe-hane fick komma på teorin efteråt som exempel på två uppvarvade hundar som behövde hjälp med att slappna av (på rygg i vagga mellan benen). Men att när man börjar med en 13 veckors valp så har man lättare och större möjligheter att lyckas jämfört när man måste jobba sig tillbaka med en halvvuxen unghund med ovanor. Och när alla ojade sig över söta Zoë som gladeligen slängde upp sina ben i vädret i Jeppes knä så skrattade Jeppe och sa - Låt er inte luras av denna lilla duntuss. Hon är rätt skarp under lockarna, eller hur (till mig). Varpå jag nickade TYDLIGT och hummade... Men så stolt jag var över att min lilla bulle satte standarden redan gång två genom att lyftas fram som en skarping. Jag som var rädd för att hon var för liten för att fixa pressen med kursen. INTE!!!
Så med allt detta sagt - glöm att jag lämnar tillbaka henne Susanne. På sin höjd kan du få låna henne någon gång emellanåt. Men en sak är säkert. Kärlek böjar alltid med bråk. Och när vi inte bråkar så ÄÄÄÄÄLSKAR jag min lilla virvelvind. Och tack vare att jag fick sätta hårt mot den lilla tuffa så tidigt så har vi fått en rivstart med seriös träning. Här kan jag inte fjutta med för mycket gulle-gulle-valpen. Och när det väl lossnar så kommer det med all sannolikhet rassla till något ordentligt.
Hälsar Bridget-Katarina med söta DAMP-Zoë
Som ett resultat av att valpen och jag växer ihop till ett, så har det sista dagarna gått BETYDLIGT bättre. 1-2 kissolyckor inne per dag är fullt acceptabelt utifrån hur det sett ut tidigare. Ja, jag vet att jag har gigantiska krav på min lilla 13-veckors. Genom att jag har sänkt dessa något och att hon har börjat skärpa sig :-) så har vi mötts halvvägs på en dräglig nivå. Att jag sedan har gjort en stötinsats med kontaktträning nu efter våra duster har också hjälp upp massivt. Och tack gode gud för min kanvasbur, och att jag så envetet har jobbat med den. Än så länge går hon inte in självmant och lägger sig. (In och dra ut leksaker funkar.) Men när hon åkte in på förmiddagsvila idag så lade hon sig ner med en suck och kom till ro PÅ EN GÅNG. Utan de obligatoriska 2 minuterna av gnäll-gny. Framsteg!!!! Och framför allt trivs hon och har hittat ro i sin en-rummare.
Nu har vi också en obligatorisk daglig 30 minuters avslappning i soffan tillsammans. När jag tvingar henne till att ligga på rygg i vaggan mellan mina ben, tills hon somnar. Såna framsteg vi har fått i kontakten genom att jag börjat jobba med allt detta. Vi börjar bli riktiga kompisar nu. Hon är inte lika obstinat skällig längre. Inte alls som innan. Sen är det inte någon tyst hund jag fått direkt. Men det har jag lärt mig acceptera. Men hon har sluppit den obligatoriska time-outen på toaletten sedan den tidigare nämnda hemska tisdagskvällen/-natten...
På Jeppe-kursen i torsdag lärde jag mig framför allt en sak. Att dämpa min gummiboll (nytt smeknamn). Jag lever fortfarande med att jag tidigare hade en hund som skulle tankas med pipigt glad röst för att komma igång... Gissa hur min lilla köttbulle har fungerat när jag kört samma röst på henne - DAMP. Att en så fruktansvärt enkel sak som mitt röstläge kan göra sån skillnad. Piprösten fick min hund att börja studsa i torsdags och när jag skulle korrigera det så började hon skälla och sedan morra (!!!!) åt mig. När jag ändrade till lugnande mellanröst när jag berömde fick jag helt plötsligt en hund som tittade och lyssnade på mig. Otroligt!!!
Jag jobbade som en idiot i torsdags (eftersom hon var helt stirrig) och gick låååångsamt över planen med korrigering så fort hon gick i spinn. Helt i vår egna värld kom vi sist över varje gång för gick det för fort så tappade hon koncentrationen direkt. Och så fick vi dra neeeer på tempot igen. Jag fick till och med beröm av Jeppe att jag jobbade på så bra och sa till alla andra att titta på och lär er, för förr eller senare kommer ni att vara i samma jobbiga situation mer er egen hund när inget fungerar....
Men ändå - 13 veckors gamla Zoë och en 18 månaders labbe-hane fick komma på teorin efteråt som exempel på två uppvarvade hundar som behövde hjälp med att slappna av (på rygg i vagga mellan benen). Men att när man börjar med en 13 veckors valp så har man lättare och större möjligheter att lyckas jämfört när man måste jobba sig tillbaka med en halvvuxen unghund med ovanor. Och när alla ojade sig över söta Zoë som gladeligen slängde upp sina ben i vädret i Jeppes knä så skrattade Jeppe och sa - Låt er inte luras av denna lilla duntuss. Hon är rätt skarp under lockarna, eller hur (till mig). Varpå jag nickade TYDLIGT och hummade... Men så stolt jag var över att min lilla bulle satte standarden redan gång två genom att lyftas fram som en skarping. Jag som var rädd för att hon var för liten för att fixa pressen med kursen. INTE!!!
Så med allt detta sagt - glöm att jag lämnar tillbaka henne Susanne. På sin höjd kan du få låna henne någon gång emellanåt. Men en sak är säkert. Kärlek böjar alltid med bråk. Och när vi inte bråkar så ÄÄÄÄÄLSKAR jag min lilla virvelvind. Och tack vare att jag fick sätta hårt mot den lilla tuffa så tidigt så har vi fått en rivstart med seriös träning. Här kan jag inte fjutta med för mycket gulle-gulle-valpen. Och när det väl lossnar så kommer det med all sannolikhet rassla till något ordentligt.
Hälsar Bridget-Katarina med söta DAMP-Zoë
Känslostormar, ödmjukhet och att återta kontrollen...
Jag genomgår en personlig utvecklingskurs för tillfället. Den heter - att leva med perro-valpen Zoë. Vad har jag lärt mig såhär långt? Jo, att jag är en person som behöver jobba med mitt tålamod. Jag har kort stubin och kan bli skogstokig när det tänder till. Och tänder det till så kommer mina känslotårar. Hatar dem!!! MEN när jag håller på att ramla över kanten så kommer min envishet och drar mig tillbaka.
Låt mig berätta om gårdagen. Dagen gick över förväntan. Jag börjar få kontroll över tok-kisseriet och bajsandet. Totalt sätt så var det egentligen bara en kissolycka på jobb och en kiss och en bajs-olycka hemmavid. Vad som var knäckande var att jag framåt småtimmarna insåg att det var dags för mig att vara "tuffa matte". Jag var tidigare under dagen på 12 veckors vaccinationen och fröken visade sig lite försiktig (!!!!!??) på väg in hos veterinären. Men gulliga som de är på Tygelsjö-gruppen så visste de precis hur man skulle locka till sig lilltösen. Så fort hon kom över tröskeln så kastade hon sig över djurskötaren och överöste med pussar. När hon väl fick sin spruta så var det minsann ordentligt ljud i skällan. Hon skrek och vred sig så att alla andra skulle tro att hon torterades till döds. Vaccinet skvället lika mycket utanför som inne i hunden. Det var ett helt annat scenario från 8 veckors vaccinationen när lilla Zoë var sötaste vänaste saken som inte gav något ljud ifrån sig alls...
Efter konsulterande med veterinären så kom jag till insikt att jag måste se till att ta kommandot över köttbullen igen. Framför allt insåg jag att bajsandet och kissandet inne börjar på allvar bli markering från hennes del. Som han sa: Du har fått en stark personlighet under alla dessa förvillande lockar. Se till att forma henne innan hon formar dig!!
Och som om ödet var rädd för att jag inte skulle uppfatta detta tydligt tillräckligt så testade Zoë och jag maktförhållandet ordentligt igår natt...
Jag har börjat kunna tolka min hund ordentligt nu och en BIG THING är att se till att hon bajsar utomhus innan vi går och lägger oss. En massa tips har jag tagit till mig och framför allt handlar det om att jag ska ta den tiden det behövs utomhus och hålla mig luuuuugn och ointressant. Därför tog jag gott om tid på mig för sista rundan igår. Stod still - då satt Zoë också still och tittade ut mig. Händer det något??? Gick på vanliga plätten - då letade Zoë alla pinnar hon kunde hitta och låg och tuggade på dem istället. Favvo-sysselsättningen för tillfället... Gick en långsam promenad och andades djupt och lugnt. Inte föra över min otålighet i kopplet... Gick sådär alltså. Tillslut hade vi varit ute 45 minuter och flickan hade kissat två gånger. Då tänkte jag som så - okej. Jag har antagligen missat någon gång inne då hon också har ätit upp det... Så vi gick in och vi gjorde oss redo för att sova. Mina kläder åkte av och valpen slussades upp i sängen. Vad gör valpen det första hon gör - KISSAR I SÄNGEN!!! (första gången i historien det hänt alltså). Jag tänder till och tänker nu jäklar ska jag se till att visa vad jag tycker. Hivar ner hunden och fyar tydligt. Vad gör hon då. SÄTTER SIG OCH BAJSAR PÅ GOLVET!!!! Efter 45 tråkiga minuter ute... En liten kludd hann ut innan jag fyar, hivar upp henne och sätter henne i badkaret medan jag drar på mig kläder igen. Vid detta laget osar det ur mina öron.
Ut med hund-skrället. Samma procedur igen. Fast här förstår nog de flesta att jag inte kunde andas lugnt på ett bra tag... Det positiva var att jag hade noll tålamod med något som helst fjantande så hon gick som ett ljus i kopplet och gjorde ALLT för att var mig till lags. Förutom att då bajsa... Denna omgång var jag ute i 30 minuter, men när klockan var halv ett var jag så trött så jag höll på att börja gråta. Jag bestämde mig för att ge upp. Jag kunde ändå inte sätta gränser när jag var så trött och arg. Vi gick in. Jag satte på en kopp lugnande te för att kunna varva ner och somna. Övertrötta hunden fick damp, skällde som en galning och gav sig på mina fötter (stackars grannar). Time-out i badrummet. Te till matte. Hunden blev tyst, matte somnade i soffan av utmattning utan att ens dricka något av teet. Nån timme senare vaknar jag, öppnar till valpen som sover djupt. Sover kvar nere i soffan hela natten eftersom sängen är nerkissad...
SEN var jag pigg imorse... NOT. Men fruktansvärt målmedveten!!! Jag vaknade med envisheten. För såhär kunde vi inte fortsätta. Absolut inte. Dags att ta kommandot. JAG bestämmer när valpen sover (eftersom jag vid detta laget vet när hon behöver det...) JAG bestämmer när hunden får leka med kompisen Ella (under lunchen då det inte stör någon kollega). JAG bestämmer när hon får gå ut från vårt rum (med hjälp av kopplet bundet kring mitt skrivbord). Och vad hände? Jo, EN olycka är allt som hänt idag. Och hunden har blivit lugn som en filbunke hemma. Och gissa om ett ljus gick upp för mig. Tjejen behöver ju SOOOOVA ordentligt. Och det har hon inte hunnit med när hon busar med Ella så fort hon får tillfälle. Nu begränsas helt enkelt tillfällena. Det blir lugnare på jobbet, jag blir lugnare som kollega och chef OCH jag får tillbaka skrattet åt valpeländet. För det är lätt att glömma hur GUDACHARMIG hon är när hon inte bits, skäller, kissar inne och äter bajs...
Och med all sannolikhet är hon lika trött som jag av de sista dagarnas kamp, med kulmen igår. Men efter gemensamt bus (som jag styrde.. :-) och en runda vid halv åtta, så har hon sedan dess legat och sovit vid mina fötter. För er som kanske blir orolig över mina osande öron så gick jag inte längre i min ilska än att jag idag har en hund som konstant sökt min kontakt, lagt sig vid mina fötter och vid möjlighet pussat som en galning. HA! Skam den som ger sig! Och gud så skönt att jag går på Jeppe-kurs redan nu. Jag inser att jag inte var riktigt förberedd på Zoë-galningen. Och inte riktigt beredd på vilken spegling av mig jag fick i kopplet. (hmmmm det här med ödmjuketen...) Men jösses vilket radarpar vi kommer att bli när vi väl får kläm på varandra!!! Here we come!
Tjing!
PS. Jag skannade av lägenheten efter några som helst tecken på olyckor under natten när jag låt utslagen i soffen. Inga spår överhuvudtaget... :-)
Låt mig berätta om gårdagen. Dagen gick över förväntan. Jag börjar få kontroll över tok-kisseriet och bajsandet. Totalt sätt så var det egentligen bara en kissolycka på jobb och en kiss och en bajs-olycka hemmavid. Vad som var knäckande var att jag framåt småtimmarna insåg att det var dags för mig att vara "tuffa matte". Jag var tidigare under dagen på 12 veckors vaccinationen och fröken visade sig lite försiktig (!!!!!??) på väg in hos veterinären. Men gulliga som de är på Tygelsjö-gruppen så visste de precis hur man skulle locka till sig lilltösen. Så fort hon kom över tröskeln så kastade hon sig över djurskötaren och överöste med pussar. När hon väl fick sin spruta så var det minsann ordentligt ljud i skällan. Hon skrek och vred sig så att alla andra skulle tro att hon torterades till döds. Vaccinet skvället lika mycket utanför som inne i hunden. Det var ett helt annat scenario från 8 veckors vaccinationen när lilla Zoë var sötaste vänaste saken som inte gav något ljud ifrån sig alls...
Efter konsulterande med veterinären så kom jag till insikt att jag måste se till att ta kommandot över köttbullen igen. Framför allt insåg jag att bajsandet och kissandet inne börjar på allvar bli markering från hennes del. Som han sa: Du har fått en stark personlighet under alla dessa förvillande lockar. Se till att forma henne innan hon formar dig!!
Och som om ödet var rädd för att jag inte skulle uppfatta detta tydligt tillräckligt så testade Zoë och jag maktförhållandet ordentligt igår natt...
Jag har börjat kunna tolka min hund ordentligt nu och en BIG THING är att se till att hon bajsar utomhus innan vi går och lägger oss. En massa tips har jag tagit till mig och framför allt handlar det om att jag ska ta den tiden det behövs utomhus och hålla mig luuuuugn och ointressant. Därför tog jag gott om tid på mig för sista rundan igår. Stod still - då satt Zoë också still och tittade ut mig. Händer det något??? Gick på vanliga plätten - då letade Zoë alla pinnar hon kunde hitta och låg och tuggade på dem istället. Favvo-sysselsättningen för tillfället... Gick en långsam promenad och andades djupt och lugnt. Inte föra över min otålighet i kopplet... Gick sådär alltså. Tillslut hade vi varit ute 45 minuter och flickan hade kissat två gånger. Då tänkte jag som så - okej. Jag har antagligen missat någon gång inne då hon också har ätit upp det... Så vi gick in och vi gjorde oss redo för att sova. Mina kläder åkte av och valpen slussades upp i sängen. Vad gör valpen det första hon gör - KISSAR I SÄNGEN!!! (första gången i historien det hänt alltså). Jag tänder till och tänker nu jäklar ska jag se till att visa vad jag tycker. Hivar ner hunden och fyar tydligt. Vad gör hon då. SÄTTER SIG OCH BAJSAR PÅ GOLVET!!!! Efter 45 tråkiga minuter ute... En liten kludd hann ut innan jag fyar, hivar upp henne och sätter henne i badkaret medan jag drar på mig kläder igen. Vid detta laget osar det ur mina öron.
Ut med hund-skrället. Samma procedur igen. Fast här förstår nog de flesta att jag inte kunde andas lugnt på ett bra tag... Det positiva var att jag hade noll tålamod med något som helst fjantande så hon gick som ett ljus i kopplet och gjorde ALLT för att var mig till lags. Förutom att då bajsa... Denna omgång var jag ute i 30 minuter, men när klockan var halv ett var jag så trött så jag höll på att börja gråta. Jag bestämde mig för att ge upp. Jag kunde ändå inte sätta gränser när jag var så trött och arg. Vi gick in. Jag satte på en kopp lugnande te för att kunna varva ner och somna. Övertrötta hunden fick damp, skällde som en galning och gav sig på mina fötter (stackars grannar). Time-out i badrummet. Te till matte. Hunden blev tyst, matte somnade i soffan av utmattning utan att ens dricka något av teet. Nån timme senare vaknar jag, öppnar till valpen som sover djupt. Sover kvar nere i soffan hela natten eftersom sängen är nerkissad...
SEN var jag pigg imorse... NOT. Men fruktansvärt målmedveten!!! Jag vaknade med envisheten. För såhär kunde vi inte fortsätta. Absolut inte. Dags att ta kommandot. JAG bestämmer när valpen sover (eftersom jag vid detta laget vet när hon behöver det...) JAG bestämmer när hunden får leka med kompisen Ella (under lunchen då det inte stör någon kollega). JAG bestämmer när hon får gå ut från vårt rum (med hjälp av kopplet bundet kring mitt skrivbord). Och vad hände? Jo, EN olycka är allt som hänt idag. Och hunden har blivit lugn som en filbunke hemma. Och gissa om ett ljus gick upp för mig. Tjejen behöver ju SOOOOVA ordentligt. Och det har hon inte hunnit med när hon busar med Ella så fort hon får tillfälle. Nu begränsas helt enkelt tillfällena. Det blir lugnare på jobbet, jag blir lugnare som kollega och chef OCH jag får tillbaka skrattet åt valpeländet. För det är lätt att glömma hur GUDACHARMIG hon är när hon inte bits, skäller, kissar inne och äter bajs...
Och med all sannolikhet är hon lika trött som jag av de sista dagarnas kamp, med kulmen igår. Men efter gemensamt bus (som jag styrde.. :-) och en runda vid halv åtta, så har hon sedan dess legat och sovit vid mina fötter. För er som kanske blir orolig över mina osande öron så gick jag inte längre i min ilska än att jag idag har en hund som konstant sökt min kontakt, lagt sig vid mina fötter och vid möjlighet pussat som en galning. HA! Skam den som ger sig! Och gud så skönt att jag går på Jeppe-kurs redan nu. Jag inser att jag inte var riktigt förberedd på Zoë-galningen. Och inte riktigt beredd på vilken spegling av mig jag fick i kopplet. (hmmmm det här med ödmjuketen...) Men jösses vilket radarpar vi kommer att bli när vi väl får kläm på varandra!!! Here we come!
Tjing!
PS. Jag skannade av lägenheten efter några som helst tecken på olyckor under natten när jag låt utslagen i soffen. Inga spår överhuvudtaget... :-)
Mitt underbara charm-monster!
Alltså, Zoë vinner på sin charm. Bara för att jag nu bekänt för hela internätet att hon har problem med inkontinensen (förslag har kommit att jag ska sätta blöja på henne...) så har hon ikväll kört stora charmoffensiven. Mer än en gång har jag skrattat högt åt hennes show i kväll.
Höjdpunkterna var:
Vattenhunden: Jag har färgat mitt hår rött ikväll. Så att man ska kunna se skillnad på mig och valpen... Jag var ivrigt påhejad av världens sötaste valp som stod bredvid mig under hela sköljningsprocessen, med framtassarna på badkarskanten. Riktade jag duschmunstycket mot henne så slickade hon i sig vattnet som om hon inte fått dricka något över huvud taget idag... Om och om igen höll vi på så, jag skrattade, Zoë flinade och jag höll på att glömma vad jag egentligen höll på med.
Osthunden: Som den galning jag är van vid låg hon under min soffa och tokskällde. Inget konstigt med det utifrån de sista veckornas berg och dalbana (bokstavshund...) När hon blev knäpptyst blev jag riktigt orolig. Mycket riktigt, hon hade snott min ostmacka, men som en äkta Blossom-dotter så fokuserade hon på godsakerna och lät det torra brödet ligga kvar. Så fort osten var slut satte hon sig och strirrade ut mig, samtidigt som hon fick ljud i skällan igen. Gullunge/Mitt alldeles egna monster. Du får mig ialla fall att skratta lika mycket som gråta!!
Godnatt! Imorgon får hon sin 12 v vaccination, kan man inte fylla den sprutan med lite lugnande också... :-)
Uppfinningsrik.
Det finns olika sätt att slappna av på med hjälp av kanvasbur. Ett populärt sätt är att vila huvudet på kanten IN till buren, efter att alla leksaker är UT-dragna i rummet...
Världens tröttaste matte...
Jag hade helt glömt att det är en berg och dalbana att ha valp. Och jag hade totalt förträngt att förutsättningarna är lite annorlunda denna gång med 14 kollegor istället för 1, möten till och från mest hela tiden samt dessutom retningen av världens roligaste hundkompis Ella.
En dag i taget och TÅLAMOD. Med hjälp av en kanvasbur, som dock utbrytardrottningen gillar sådär, försöker jag ta komandot över situationen. Problematiken är att hon upptäckt att hon kan komma ut genom locket i taket på buren. Är pluttan trött eller när vi åker bil går det hur bra som helst med buren. Efter några gny så somnar hon djupt. Även när hon fått vänta i en parkerad bil har hon ro. Men när hon är upp i varv så är fröken som gubben i lådan och bryter sig ut genom locket som stängs med kardborre. Sådär smart av tillverkaren. Väldigt smart av valpen... Nu ska jag få prova en transportbur i plast istället som en kollega hade hemma. Rapport kommer om dramat!
Det här med rumsrenheten är också lite sådär. Att hon inte kan hålla tätt är väl ok. Och kissar man 3 gånger på en timme så är det också svårt för matte att hänga med annat än med hushållspappret (storförbrukare... ) Värst är det på eftermiddagen, och värst är det faktum att fröken har fått ett nytt smeknamn - Bajshunden. Visst är de taskiga här på jobbet. Men smeknamnet kommer inte utan anledning... Lite knepig är hon med att hitta ro utomhus och är då matte lite stressad (av att inte så mycket blir gjort på jobb) och otålig (TYP) så händer det att jag ger upp efter 20 minuter och så kommer vi in, hon strosar runt på kontoret och vips så slappnar magen av och är man inte framme där och greppar henne på en gång så äter hon dessutom upp det själv. Sådär populärt att få en puss av henne efteråt...
Men nu ska jag tänka positivt. En kissolycka inomhus såhär långt och en bajsolycka i parkeringshuset imorse. Idag har jag slagit personligt rekord!!! Fast ALL input och tips när det gäller detta tar jag tacksamt emot. Framför allt - hur länge ska man ha tålamod med att de inte är fysiskt färdigutvecklade? När och hur ska jag korrigera henne när det gäller detta. Det är inte det att hon inte får chansen utomhus, utan det känns som om hon "protesterar" genom att sköta om det inomhus.
Hur har ni andra valpägare det med rumsrenheten???
Sist men inte minst – vi har hunnit börja på Jeppe Stridhs kurs. På test första gångerna för att se om hon var "redo". Vilket tösen med besked är... Hon verkar tycka det är hur spännande som helst och tyckte inte det var vidare läskigt alls. Är det något som min kiss och bajshund är så är det framåt och djärv. Och DÖDSCHARMIG. Hon skuttade gladeligen med mig runt konerna inför alla stora hundar och visade att koppelträningen går utmärkt. Hon går hur fint som helst och börjar fatta att det inte är ok att rusa fram och hälsa på ALLA vi går förbi. Denna delen av valplivet är skitkul. Hon är så LÄRAKTIG. Det går så snabbt för henne att fatta. Och ordet NEJ kan hon. Dock håller hon fortfarande inte med mig alltid och jag får en hel del svar på tal. MEN skällandet är faktiskt betydligt mindre nu än det var första veckorna. Så det finns en utveckling i allt. Nu ska jag bara se till att jobba med mitt eget tålamod också. Jag är själv inte lika läraktig som min lilla valp...
En härlig bajspuss till Cissi.
En dag i taget och TÅLAMOD. Med hjälp av en kanvasbur, som dock utbrytardrottningen gillar sådär, försöker jag ta komandot över situationen. Problematiken är att hon upptäckt att hon kan komma ut genom locket i taket på buren. Är pluttan trött eller när vi åker bil går det hur bra som helst med buren. Efter några gny så somnar hon djupt. Även när hon fått vänta i en parkerad bil har hon ro. Men när hon är upp i varv så är fröken som gubben i lådan och bryter sig ut genom locket som stängs med kardborre. Sådär smart av tillverkaren. Väldigt smart av valpen... Nu ska jag få prova en transportbur i plast istället som en kollega hade hemma. Rapport kommer om dramat!
Det här med rumsrenheten är också lite sådär. Att hon inte kan hålla tätt är väl ok. Och kissar man 3 gånger på en timme så är det också svårt för matte att hänga med annat än med hushållspappret (storförbrukare... ) Värst är det på eftermiddagen, och värst är det faktum att fröken har fått ett nytt smeknamn - Bajshunden. Visst är de taskiga här på jobbet. Men smeknamnet kommer inte utan anledning... Lite knepig är hon med att hitta ro utomhus och är då matte lite stressad (av att inte så mycket blir gjort på jobb) och otålig (TYP) så händer det att jag ger upp efter 20 minuter och så kommer vi in, hon strosar runt på kontoret och vips så slappnar magen av och är man inte framme där och greppar henne på en gång så äter hon dessutom upp det själv. Sådär populärt att få en puss av henne efteråt...
Men nu ska jag tänka positivt. En kissolycka inomhus såhär långt och en bajsolycka i parkeringshuset imorse. Idag har jag slagit personligt rekord!!! Fast ALL input och tips när det gäller detta tar jag tacksamt emot. Framför allt - hur länge ska man ha tålamod med att de inte är fysiskt färdigutvecklade? När och hur ska jag korrigera henne när det gäller detta. Det är inte det att hon inte får chansen utomhus, utan det känns som om hon "protesterar" genom att sköta om det inomhus.
Hur har ni andra valpägare det med rumsrenheten???
Sist men inte minst – vi har hunnit börja på Jeppe Stridhs kurs. På test första gångerna för att se om hon var "redo". Vilket tösen med besked är... Hon verkar tycka det är hur spännande som helst och tyckte inte det var vidare läskigt alls. Är det något som min kiss och bajshund är så är det framåt och djärv. Och DÖDSCHARMIG. Hon skuttade gladeligen med mig runt konerna inför alla stora hundar och visade att koppelträningen går utmärkt. Hon går hur fint som helst och börjar fatta att det inte är ok att rusa fram och hälsa på ALLA vi går förbi. Denna delen av valplivet är skitkul. Hon är så LÄRAKTIG. Det går så snabbt för henne att fatta. Och ordet NEJ kan hon. Dock håller hon fortfarande inte med mig alltid och jag får en hel del svar på tal. MEN skällandet är faktiskt betydligt mindre nu än det var första veckorna. Så det finns en utveckling i allt. Nu ska jag bara se till att jobba med mitt eget tålamod också. Jag är själv inte lika läraktig som min lilla valp...
En härlig bajspuss till Cissi.
