Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

En slagen hjältinna!

VILKEN HÄÄÄÄLIG HELG VI HAR HAFT!! Tack snälla Susanne P för det!

Och Zoë - vilket cool hund jag har!! I superkorta ordalag så har hon sedan i fredags haft extrem miljöträning på följande sätt: tåg Malmö/Stockholm, åka Volvo V70 typ 12 gånger under helgen, boende hemma hos familjen Persson med Ella, tränat in nya lydnadsmoment i familjen Persons hall, bråkat med Ella (inomhus), varit bästa kompis med Ella (utomhus), lunch hemma hos familjen Brandt med Peppar (tillsammans med kompisen Ella (neutral mark) OCH fått träffa två chinchauer för första gången - LÄSKIGA, gått lös i Nackaskog (morgon, middag, kväll...), gått lös i Frediksdals trädgård (perropromenad) och där adopterat en alternativ matte (Sanna) gått lös i Tumbaskog, gått juniorpromenad med Johan, tränat lydnad i ridhus, snarkat ljudligt på rygg i köket i Nacka, åkt buss Nacka/Slussen, åkt tunnelbana Slussen/Söder, charmattackerat på Alleto och där adopterat ytterligare en alternativ matte (Susanne P), provat Ellas kanvasbur på jobbet... åkt tunnelbana Slussen/T-centralen, struttat runt på plattan OCH därefter tåg hem till Skåne igen... :-) Medvetslöst trött är hon för tillfället. I tryggt förvar i Skåne... (Vi hade några kidnappsförsök av Brandts, Perssons och Alleto som vi avvärjde.)


Fortfarande förväntansfull inför vad som komma skall...


Zoë som infiltratör på perropromenad ala Stockholm, hon håller sig nära nära sin nya matte Sanna. Matte Katarina ignorerar vi, för hon hade inga köttbullar med sig...


Har man tränat lydnad i ridhus och matte och Susanne därefter bara fortsätter att prata hur jag ska bli bättre och dessutom dricker vin så är det faktiskt ok att landa på rygg och snarka...


Nära, nära min alternativ 2 matte - Susanne. I väntan på tunnelbanan.


I Ellas kanvasbur på Alleto kunde man koppla av.


Världens coolaste skånska spanjorska på plattan i Stockholm - Zoë som levereras efter en halvdag på Alleto...

Vad det hela handlade om var att jag hade ett jobbmöte i Stockholm idag måndag och blev uppbjuden till Susanne & Ella att komma redan fredagkväll för att vara med på den månatliga Perropromenaden i Stockholm och dessutom få en chans att intensivprata lydnadsträning... alltså mycket prat & vin ;) OCH början på ett excellark till årsplannering. Några nya moment tränades in i hallen och i ridhuset. Men framför allt så intensivpeppades jag av Susanne att STRUKTURERA mig. (Johan - du ska vara stolt över din adept. Nu pytsar hon vidare dina ord på mig...)

Tillbaka till supercoola Zoë. Hon har sina minus sidor (fajtades inomhus med Ella & kissade inne två gånger - hemma hos Sanna och på Alleto - gulliga Sanna & Susanne viskade det till mig för att ingen annan skulle märka...) men HALLÅ, bloggen är till att dela med sig. Zoë stresskissar fortfarande. Men inte hela tiden. Jag har faktiskt pressat henne hårt denna helgen. Till hennes försvar så är hon på g in i tredje löpet. Men ärligt talat så bryr mig inte om dessa skvättar längre. Jag hoppas hon växer ifrån dem. Och gör hon inte det så fine - hon kissar inne nån gång emellanåt. Inte för att hon inte är rumsren, men för att hon går upp för högt i stress...

Men jag vill ändå klappa mig själv på axeln för vad jag har lyckats med. TIDIGARE hade jag min älskade Max - jag hade gjort allt för att han fortfarande var i livet som värdig 8 åring. MEN vad jag inte lyckades med honom var att gå fint i koppel i främmande miljöer, han hatade trappor, han hade panisk skräck för bussar, vägrade gå på tåg och båtar. SÅ GLAD jag är att Skruttan är så lätt att ha med sig. Hon är så resvan och hon går som en fjäder i koppel. VISST det är två olika raser - golden retriever vs. perro. Men SÅ fokuserad jag har varit på dessa två saker. Koppelvana och miljöträning. Ett tag var jag rädd för att jag gått till "överdrift" i min miljöträning. Att jag i onödan utsatt Zoë för FÖR MYCKET intryck. Men NU är jag så glad över att jag kan kånka upp henne på buss, tåg och tunnelbana med packning utan problem. Dessutom lämna henne (knuten) på platsen för att gå till bistron utan att hon gör pip ifrån sig. NÖJD är jag över detta.

Nu ska jag bara se till att få till tävlingslydnaden också framöver. Ge oss bara lite tid - så kommer vi tillbaka betydligt säkrare i vårt samarbete. Jag och Zoë.

Slutligen - VILKA SKÅNE-FRAMGÅNGAR vi haft i helgen. GRATTIS Helene & Cocos att ni ÄNTLIGEN fick till ert 1:a pris i LK2. Så skönt för er!!! OCH att Björn och Neo går från klarhet till klarhet i viltspåret och gör stiluppvisning under utbildning och imponerar på instruktör Annika (inbiten Labbe-ägare....). COOLT att ni på ert lugna sätt bara briljerar i det "inofficiella" och visar på att perron är att räkna med. Nu kommer vi snart och tar dem!!! :-)

Vilket gensvar vi fått! Inom loppet av någon vecka så blev anmälningslistan i det närmaste full. Vilket innebär att vi kommer att invadera Ugglegården med 32 perros med tillhörande matte/husse. Vi kommer att ha deltagare från Stockholm, Göteborg och söderut som är sugna att träna hund och umgås. 



11 ekipage har anmält sig till viltspåret och vi kommer göra vad vi kan för att alla ska kunna delta. Förutom de mer erfarna lydnadsekipage som kommer för en vitamininjektion har vi även en handfull nybörjare som kommer att för ge sig in i lydnadens spännande värld. Låt oss nu hoppas på ett fantastisk solig och givande helg i maj!

För er som önskar att ni var med så har vi just nu 4 sängplatser kvar inne i huset... Hör bara av er till [email protected]



Katarina, Anna, Björn, Louise och Helene

Jag måste också få visa lite vårbilder här från söder. Fantastiskt att den är på gång. Nu ska man bara stå ut med två månaders lera innan allt torkar upp och man kan kasta tjocke-jackan...







Zoë och jag har haft några intensivt sociala dagar. Övernattning i St Olof torsdagnatt och Ö Vemmenhög fredagnatt.



Hur-goa-som-helst-Hugo bor i Ö Vemmenhög...



... tillsammans med Zoës beundrare Morris.

Idag var det perro-promenad i Käglinge. Jag tror det var rekord i antal deltagande hundar. Susanne gissade på 14+, jag tror inte ens det räckte med 20. Jag blev lätt chockad nar jag såg myllret och min söta lilla Zoë visade sig definitivt inte från sin charmigaste sida. Som ett monster lät och betedde hon sig. Så länge vi höll oss i rörelse så gick det bra, men så fort vi stannade till så visade hon tyvärr upp sin stressade sida. Sprang runt och skulle sätta alla närvarande ettåringar på plats. Tack och lov så funkar inkallning ändå och jag gjorde vad jag kunde för att distrahera henne. Jag hoppas att dagens monstersida har att göra med tredje löpet som är på gång. Åndå är det lärorikt att se att hennes "supersociala" sida inte direkt har med många hundar att göra. Blir det för stimmigt och stökigt så tappar hon konceptet och går upp i stress. Promenad med "hemmaflocken" Bella, Blossom, Cocos och Ceasar funkar utmärkt. Och på promenaderna med Neo och Petras stora flock går det jättebra. Där finns det flera hundar med högre rang som styr flocken - och Zoë. Intressant att se hur Zoë (och jag) hanterar nästa lördag då vi gästspelar på Stockholms månatliga perropromenad.







Jag hade kameran med mig idag - kryss i taket - och lyckades dokumentera Björn som vi brukar se honom på träffarna. Coola Neo väntar tålmodigt på lite uppmärksamnet.



På detta sättet såg jag Zoë allt som oftast på promenaden. Fast lite rolig är ändå bilden. Som en vallhund i arbete att samla ihop alla krylltottar... :-)



I flygande fläng utan markkontakt.



Men titta även coola Neo kan flyga.



Supercoola Ceasar lufsar vidare oavsett hur stimmiga de andra hundar var.



Söta Cocos å andra sidan var beredd på att stötta upp Zoë och sätta unghundarna på plats. Däremot så hade Helene lite lättare att få henne att släppa och inte bry sig om dem.



Efter en timmes promenad begav sig Björn och jag oss iväg till Skurup för första gången på vår viltspårskurs. Jag var såklart påverkad och störd av stökiga Zoë på promenaden och var väl inte riktigt i fokus på viltspår. Vi fick alla gå ett rakt spår på 100 meter med blod som legat strax runt en timme. Detta för bedömning på vart i utvecklingen vi som ekipage befann oss.

Det gick väl ändå ok för oss. I starten gick det lite för fort i första försöket så Annika bad oss backa tillbaka och ta lite mer tid på oss att sniffa in startpunkten. Då gick det bättre, nån gång emellanåt tappade hon spåret men med hjälp av Annikas guidning hjälpte jag henne tillbaka och vi kom i mål med omdömmet att hon är duktigt i sitt nosarbete, positivt att hon är medveten om sin omgivning och spanar med blick mellan varven som hon spårar. Vid ett skarpt tillfälle är det bra att hundarna även är medvetna om eventuellt vilt i omgivningen. Dock var vi som ekipage något splittrade idag... :-)

Att Neo är en upcoming spårstjärna visste jag sen innan. Därför var det så härligt att Björn och Neo fick köra en uppvisning och fullständigt utklassa oss andra. Ja Björn - vi var två outsiders bland alla brukshundsmänniskorna. Men vi vet (ni två iallafall) vad vi håller på med. Nu är det din tur att få glänsa.



Förutom våra två krylltottar så bestod gruppen en 4 årig jaktlabbe (som redan tagit anlagsprov) med husse Jan, 6 årig flatte med matte Eva och 7 årig forste med husse Sverker. I detta fina sällskap höll den bruna jämna steg och den svarta brillierade. Nice!

Det är bara att konstatera - den snön som kom i veckan stannade inte länge... Häääärlig lördagsväder än en gång. Jag och Zoë tog en långrunda med fokus på att träna raka sträckor av fot. Köttbullspass är det som gäller. För varje sträcka som hon är duktig med fot får hon ta en tugga på köttbullen (tur hon inte är så glupsk) och så fot igen. Så håller vi på tills köttbullen är slut. Då tar vi paus och går vanlig koppelgång. Varje gång hon sluter upp och gör frivillig fot belönas det med torrfodergodis som alltid ligger i fickan. Många lördagsflanerade Malmöbor log åt oss idag eftersom jag körde inne i centrum såväl som runt parkerna. Tre timmar var vi ute och gick.


Avslutningsvis sneddade vi över limhamnsfältet och lekte oss igenom agilitybanan där. Hoppen är ju inget problem och inte heller tunneln. Slalom fixade hon med godishjälp och däcket flög hon igenom. Roligt var att hon fixade stegen (heter det så??) första hon testade. Lite läskigt var första stegen men hon gav sig inte. Uppe på toppen stannade hon till på kommando så jag kunde hinna dokumentera. :-)


Hon var så koncentrerad på vad jag ville att hon skulle göra. Härliga hund!!!


Givetvis hade vi även tennisbollen med oss. Hon äääälskar att apportera den. Helst ska vi finta lite med bollen liggandes på marken mellan oss innan jag ska "sno" den och kasta. Ser ni bollen i luften ovan... och Zoë i sin signaturformation... som en flipperkula själv.


Zoë i full fart på ingång!!


Och så släppa bollen. En gång till matte!!!


Min fina fina Zoë!

Väl hemma så var det vattenskålen och så somnade hon i en hög. Nöjd! Och matte kan med gott samvete lämna henne hemma ikväll och gå och se Melodifestivalen på Malmö Arena.

Fångade precis Zoës nya vila-ställning på bild. Blickstilla låg hon såhär en bra stund; öppna ögon, nosen ner medan frambenen, höger bakben lyft rakt ut/fram. Sen sänkte hon sakta bakbenet och stoppade in nosen än längre in, slöt ögonen och suckade. Trött är bara förnamnet...

Jag har tagit tag i lydnadsövningen på nytt. Dock inte hemma hos Susanne i tisdags Margareta. Vi fokuserade på vinet vi fått av dig då... hm... :-) I alla fall, jag tänkte (startade idag) gå till och från jobbet med Zoë ett tag framöver. Och då passa på att träna några pass rak linföring. Få Zoë att klara av att behålla kontakten under lite längre partier. I kombination med det har pallen plockats fram hemma. Snygga ingångar ska det filas på. Och parallellt med detta bygga platsliggningen varsamt, hitta/bestämma/lära in momentrutiner och slutligen få till apporten. SKAM den som ger sig!

Miss Hyrbris Flipperkula Zoë Göransson - en fullständigt rasotypisk perro.
(Pinnen VAR för stor för hunden...)


Sötaste perrosarna i Skåne - Zoë & Neo

Vilken härlig hundhelg det har varit. Igår med den alldeles strålande solen som tittade fram. En näst sista gång på personspårkursen, då Zoës spårande i och för sig inte fungerade alls. Inte en enda apport hittade hon. Förklaringen till det är antagligen en kombination av att jag förväntar mig det tredje löpet inom några veckor (överdrivet sniffande och en massa kissande har börjat, dock är hon inte svullen ännu) tillsammans med sviterna från veterinärundersökningen (det lugnande) i fredags. Men vad gjorde det att spåret inte funkade. Jag är iallafall oerhört nöjd med mitt nya Björkis Nome sele. Sitter superbra, och vid vändningar och snurr så funkar det alldeles utmärkt, viker sig bara över ryggen och så tillbaka på plats när hon är på rätt spår igen. Betydligt mindre trassel med linan runt Zoës ben. Att jag sedan trasslade in mina egna ben en del hade att göra med att hon for runt en hel del i jakt på spåret... Dessutom kändes draget när hon var på rätt spår mycket starkare i linan med detta sele. Tryckavlasningen på förbröstet måste uppenbarligen vara bättre med krysset. Gillar detta sele och kan rekommendera det! Finns på Satchmos i Lund och all information hittar ni hos Björkis.



När vi dessutom fick en ordentlig promenad efteråt med kursens hundar och hela Petras flock så var ju lördagen gjord. Kul var det också att se Ylex (Petras duktiga sök golden) leta upp Björns tappade koppel. Längst ner på det stora fältet låg det och efter koncentrerat jobb så var det en överlycklig Ylex som kom springande till Björn med sin troffé. Kul att se en vardagsnyttigt sök in real!!! SUGEN blir man. Men jo, först ska jag koncentrera mig på spår OCH lydnad innan jag blandar in annat... LOVAR!! :-)

Tillbaka lite till veterinärundersökningen i fredags. Efter att jag själv utan problem (hemma) kan spruta dropparna ner i öronen (med en pip liknande undersöknings- instrumentet) och efter peptalk från Helene och Susanne så har jag bestämt mig för att i fortsättningen VÅGA VÄGRA LUGNANDE. Jag inser med perspektiv på det hela att det är helt galet att de inte lyckades undersöka henne utan att droga henne... Kliniken jag går på har jag fullt förtroende för och hittills har jag bara träffat på kompetenta och bestämda veterinärer. Men igår hade jag otur och träffade en ny och osäker. Och eftersom jag fortfarande har flash-backs-minnen från avlivningen av min förra hund som jag gjorde på samma klinik så kan jag inte låta bli att skänka Max en tanke när jag är där och så blir jag lite darrig och så blir Zoë ängslig och så är det igång. ÄVEN om det bara handlar om koll av öron eller en vaccination. Snälla Helene har lovat mig att nästa gång ska hon följa med och vara moraliskt support och ta kommando över situationen. Tack snälla Helene!

Idag har det varit en heldag med hund i ett ridhus uppe i Kvistofta. Anordnat av Susanne Hall och Helene så var det först utställningsträning och sedan möjlighet att träna lydnad. En hel del intresserade valpköpare tittade också förbi. Veckan som gått har jag helt pausat från lydnadsträningen och såg verkligen fram emot att kolla igenom statusen på det på nytt för att sedan bryta ner och fila. Hade ett snack med Petra Staaf igår också och bestämt mig för att hoppa på nästa start av Lydnads 1. För att regelbundet och strukturerat få hennes input på de olika momenten så att det hela varar längre och förbi 1:an. För det är verkligen mitt mål!! Att ta mig och Zoë så långt det bara går. Dessutom kommer jag behöva regelbunden träning med nya hundar för att platsliggningen riktigt ska sitta. Denna kurs startar slutet av april vilket kommer att vara perfekt för innan dess har jag gott om tid att bygga upp Zoës stabilitet i platsliggningen för mig själv. Toppen!!! Och kul. Jag har en ny plan. Och ska faktiskt hålla mig och inte tävla igen förrän till sommaren och då ska det verkligen sitta som en smäck!!! :-)


Tillbaka till dagens aktivitet. I vanlig ordning var Zoë till en början som en flipperkula... Jag var tvungen att ta ut henne och tömma ut en del energi med hjälp av en tennisboll. Under denna urladdningen lyckades Björn fånga Zoë på bild, både de två här i inlägget och den till min nya header.

In i ridhuset igen, tränade en del koncentrationsövningar med Zoë parallellt med utställningsövningen. När sedan de flesta avvikit och hundarna jagat tennisboll även inne i ridhuset så bestämde vi oss (Susanne, Helene och jag) att alla gå igenom komplett program samt göra en platsliggning. Jag tog det försiktigt och ställde mig bara 2 meter framför Zoë. Mycket beröm och godis mellan varven. Men hon låg alla minuterna. FAST att Susanne gick bakom henne. Skönt.

När sedan Helene kommenderade mig och jag gjorde allt förutom apporten så gick det SÅÅÅÅÅ mycket bättre än i Rättvik. Jag lyckades hålla ihop henne hela programmet. FAST det var både andra (kända) hundar och människor med i ridhuset. YES YES YES!!! Det känns som en revange, vi fick visa att vi kan!!! Kommentarerna från Helene var:

Fritt följ: jättebra kontakt, lite sneda sättande
Läggandet: vi drog ut på det lite för länge innan avslutat moment så hon satte sig upp själv, men jag lade henne ner och satte sedan upp henne på nytt.
Inkallning: sju-jäkla fart!!!! lite sned ingång
Ställande: klockrent ställande och genomförande av moment.
Hopp: hon älskar detta, samma här ingången är för sned.

Men nu känner jag mig oerhört nöjd. Och har tillförsikt inför framtiden. Träna ingångar, jobbar vidare på pallen och så apporten med hjälp av lina. Och sakta sakta bygga en trygg platsliggning. Det ska väl inte vara så svårt...?

Har också tagit till mig av ditt råd Jenny. Frasse och uppenbarligen även Zoë har GOTT OM ENERGI som ska tankas ut innan de kan "fokusera". När jag trodde att Zoë borde vara trött efter en lång och aktiv dag så var hon precis i den stämningen jag ville åt, att hon hade fokus på mig. Visst, hon pratade en del. Inte bra. Men blicken var på mig HELA programmet. Det var en seger efter förra helgens flipperspelsuppvisning. :-)

Kul var också att Susanne idag fick en nytändning med Bella. Bella pratade inte alls i den omfattningen som vid sista träningen. Hade de gått ut på tävling med dagens version av Bella så hade de inte haft något problem med ett första pris. Och det sporrade Susanne att inte släppa taget utan minsann se till att träna på innan valparna kommer... :-) På "sportlovet" är jag uppbjuden på privat tränings- och vinläger i Rydebäck. Nice!!! :-)

Roligt är också att Helene fått förnyad energi och jäkla anamma när det gäller träningen med Cocos. Momenten sitter som en smäck. I träning. Det hela handlar om tävlingsträning och ta-det-lugnt-mellan-momenten!!!! :-) Ge dig och Cocos tid att ladda om. Jag är jätteglad över att kunna få vidareförmedla Petras kunskap och ser sååååå fram emot er utveckling med hjälp av henne!!! Lycka till imorgon!!! Hoppas verkligen det ger dig en kick!! Tror faktiskt det gör det... :-)

Vilken underbar morgon med strålande sol och så en Zoë med fulladdat energibatteri!!! Det tog inte mer än 24 timmar, sen var hon back on track igen och väckte mig tidigt med pussar. Härligt!!! Vi var ju bara tvugna att ge oss ut på en lång morgonpromenad. Bättre väder än detta kan man knappast ha när man ska ut och spåra!! Trevlig helg allihopa.

Idag var jag och Zoë hos veterinären. Efter inrådan från diverse perrofolk förra helgen så bestämde jag mig för att ändå kolla Zoës öron om det inte var infektion. Hon har haft en hel del svart gegg som jag med jämna mellanrum torkar rent, men inte varit nämnvärt besvärad och definitivt inte öm. Men sagt och gjort, och jag tänkte dessutom passa på att ta första rabies-sprutan för ett kommande pass.

Dock så tycker inte Zoë det är så himla kul med veterinären. Vi har varit där för sprutor och öronproblem tidigare. Så vips hoppade hon upp i mitt knä när vi satt i väntrummet och väntade på vår tur. Hoppa upp på undersökningsbordet gjorde hon gärna. Pussade veterinären försökte hon med och hantering gick jättebra. Men när undersöknings- instrumentet kom fram så ville hon inte alls vara med längre. Som en ål vred hon sig. Och ryckte till precis när veterinären var nära nära att få en ordentlig blick. Så det hela slutade med en lugnande spruta även denna gång, för att hon skulle kunna undersökas ordentligt. Vid detta laget var hon superstirrig, så sprutan gick inte heller att sticka in. Djurvårdare fick komma in för att hålla henne ordentligt, och munkorg åkte på. Till slut åkte sprutan in, och det måste ha varit en hästdos hon fick, för NOCKAD blev hon. Jag kan inte hjälpa att tycka det är läskigt att ge sin hund lugnande. De blir så yra, och fullständigt hjälplösa. Och efteråt så ykliga... Måste erkänna att jag föredrar min energiska hund jämfört med dagens ynkliga version.

För herregud vilken klen hund jag har haft resten av dagen... Helt yr i bollen har hon varit. Mest har hon legat i sin korg, men emellanåt så har hon rest sig upp och gått en sväng på kontoret för att sträcka på benen och varje gång så har hon fastnat i stående ställning och stått och gungat från sida till sida med hängande huvud. Då har jag fått gå fram, ta händerna om hennes kropp och rikta henne mot korgen igen. Då släppte frysningen och hon gick och lade sig igen. Så har det hållit på mest hela dagen. Under kvällen låg hon som en liten bebis på min bröstkorg i två timmar och sov. Pluttan. NU har hon sökt sig till sin egen korg. Skönt. Hon börjar repa sig.

Öronen då, jo det var infektion på båda sidorna. Recept uthämtat. Och rabies-sprutan trycktes in. När hon ändå var nere för räkning kollade vi tandsten - i princip obefintligt. Halsmandlar - låg fint på plats. Glädjande i sammanhanget är också att Zoë numera gått upp ett kilo och kan stoltsera med hela 14,5 kilo!!! Fortfarande en räka men på god väg till köttbulle.

Nu hoppas jag att hon är sitt vanliga jag imorgon bitti så vi kan kila iväg på spårkurs hos Petra. Ett nytt Björkis-sele är inköpt och väntar på att invigas. Kul är också att vi kommit med på en viltspårkurs under mars. Med mål att ta anlagsprov innan Klippan-lägret i maj. I vanlig ordning är även Björn och Neo med. :-)

Katarina Göransson, 40 år, med den spanska vattenhunden Zoë, 1 år.

Hur ofta får ni höra att ni liknar varandra?
– Jag får höra det flera gånger i veckan. Det är ju lockarna som folk syftar på. Men vi är rätt lika till sättet också. Rasen brukar vanligtvis vara reserverad mot människor. Det är inte hon. Inte jag heller. Vi har båda väldigt mycket energi.
Varför valde du Zoë?
– Jag stötte på uppfödarens dotter av en slump på en hundutställning. Hon var bara tio år, men sålde in hunden direkt. Nu är jag och uppfödaren bästa väninnor. Spanska vattenhundar har väldigt mycket motor. Jag har gått fyra hundkurser på ett år.

---------

NU SANNA är Härliga Hund ute i handeln. Jag är helt övertygad om att den även finns i München. Men hallå – detta är ju världsnyheter... :-) Ärligt talat alla perro-vänner – nu måste ni gå in och rösta på mig så att jag vinner denna gång!!! Har ingen aning om vad, annat än kanske äran.

... verkar inte ta slut på ett tag. Visar sig att jag och Zoë är på OMSLAGET på senaste numret av Härliga hund. Fick tipset av Pia med Thea. Tidningen måste införskaffas imorgon bitti. Kommer ni ihåg look-alike-tävlingen i somras? Vi två krylltottar lever fortfarande på efterdyningarna av detta.... Woahahahahahaaaa!

Jag har då aldrig sett min hund så lycklig som när vi idag var tillbaka på jobbet. Jag själv har legat nerbäddad i tre dagar i en influensa och feber. Stackars Zoë har bara fått göra det nödvändigaste behoven strax utanför dörren och sedan in och upp i sängen igen. Men som en äkta Florence Nightingale så har hon legat kloss bredvid mig. Sovit med tass och nos på min bröstkorg. Varvat med pose "ett litet knyte" nere vid benen. Givetvis har hon även försökt få igång mig att leka. Hon har i princip hämtat upp alla sina leksaker, så även de är samlade i sängen. Där har vi legat, huller om buller i tre dagar.

Men idag när vi kom till jobbet – fullständigt tokspel fick hon. Sprang runt som vettvilling i hela kontoret, hämtade sitt tuggben och ylade så vi alla bröt ihop i skratt. Sedan slängde hon sig i korgen på rygg och somnade med ett nöjt leende...

Tja, det tog en vecka innan jag blev färdig med att skriva mitt inlägg om förra helgen. Susanne och Sanna - det är nog faktiskt lite så att det var jag och inte älskade Zoë som fick utmattningstendenser efter helgen. :-) Men gud så roligt vi hade, och vad gulliga ni är som redan längtar efter oss!!! Vi lovar att komma tillbaka - SNART!

För dryga veckan sedan stod jag och stampade i ett redan då snö-kaotiskt Malmö. Med en stadsbuss som envisades att inte komma så slutade det såklart med att jag missade tåget till Stockholm. Men till Stockholm skulle jag, så jag fixade en ny biljett. :-) Och var framme ungefär samma tid som jag tänkt från början. Zoë börjar blir ordentligt resvan nu, men av denna tur och retur fick jag lära mig av andra trevliga hundägare att trixet är att för 5 extra kronor per biljett boka medföljande barn 0-6 år. Detta är tydligen praxis som även konduktören/SJ accepterar. Vad det då innebär att man har två platsbokningar, en till sig själv och en till hunden. Då riskerar man inte heller att sitta så trångt. Gissa om jag kommer att utnyttja det framöver. Och framför allt – TIPS till alla er andra.

Upp till Stockholm kom jag ialla fall, med all min packning. Och med byte till pendeltåg ut till Älvsjö. Zoë fick hänga med så gott hon kunde. Och visst kunde hon det. Så duktig hon är nu på att varva ner. När vi mötte upp Mia på perongen i Älvsjö så blev hon såklart själaglad och lika glad blev hon över att träffa Micke, Sanna och Susanne. Rune fick utan problem Zoë att snurra med hjälp av leversnittar. Så även Rune fick godkänt av Zoë. Efter en hel del studsande så tog resan ut sin rätt och Zoë snurrade ner sig på min jacka och somnade. Hon brydde inte sig om att det var ett konstant sorl i mässhallen och att hon hela tiden hade folk som gick förbi henne. Jag måste säga att jag var stolt över att hon skötte sig alldeles exemplariskt!!! Vi har tagit mååååånga långa steg från dippen i somras då hon absolut inte klarade av att varva ner. Och då jag famlade förtvivlat efter hennes off-knapp...

Veporna kom på plats och montern blev faktiskt riktigt fin. För att vara första försöket. Sen fick vi helt klart idéer för framtiden genom att kolla in våra grannar. För fler gånger kommer SPDAEK säkert stå där!! Montern var välbesökt och jag tycker helt klart att vi hade rätt strategi - perron är inte den bästa sällskapshunden. En perro är världens bästa sällskap OM man ser till att den får jobba. Och den är VÄRLDENS roligaste träningskompis. Fram med perrosarna som tävlingshund!!

Fredagkväll, efter monterbyggandet, så var det take-away middag på söder, uppe på Susannes jobb. Då hade Sanna hämtat upp Bombi, som blev flitigt lek-uppvaktad av Zoë. I vanlig ordning. Bombi sprang mest runt och letade efter matte - var tog hon vägen...??? Förutom jag och Sanna, så var det Susanne och hennes man Mats, Micke och Mia samt Marita och Robert från Kennel Tasseriet.

Resultatet av utställningen var jag nöjd med, jag hade inte förväntat mig mer än en etta. Jag har insett att hon ännu är för tunn/smal framtill, men samtidigt är det så roligt att visa upp henne (då jag själv tycker hon är absolut sötast). När man sen får tillropen att hon är den gladaste perron i ringen så måste jag vara nöjd. För denna gång gick hanteringen strålande. Dessutom börjar jag få till det med att hon står still, så att jag till och med kan justera benen utan att hon snurrar på sig. Och stegen fick jag till denna gång - med omdömet "rör sig med energiska steg". Härligt. Nu ska vi bara bygga henne, eller helt enkelt låta henne växa till sig i egen takt. Om jag inte ändrar mig (risken finns...) så är det Tvååker & Sofiero som gäller 2011.

Måste erkänna att träna lydnad på lördag em lät som en strålande idé i förväg. När man ändå är i Stockholm, och dessutom har tillgång till ett gäng duktiga hundmänniskor som kan inspirera och dela med sig, så är det lika bra att pressa in så mycket som möjligt. Och det gav en hel del, FAST vi var så trötta. Vad jag framför allt ville fokusera på att få hjälp med var att få till snygga svängar vid vårt fria följ. Men också ingångarna och belöningsplacering. Jag har numera en hund som korrigerar sig själva med extra hopp. Detta eftersom jag vid sned ingång låtit henne försöka en extra gång och därefter belönat henne när hon korrigerat sig. Istället för att då bryta och göra om momentet från början. Dessutom har jag en hund som puffar med nosen på min godishands-automat. Detta måste jag få bort.

Ännu en gång så blev det bekräftat att jag måste fokusera bättre och bestämma exakt vilken del jag vill träna och så bara göra det. En sak i taget. Tålamod. Korta korta pass och så lägg hunden i vila medan jag själv reflekterar och får feedback. Kan låta självklart, MEN så viktigt. Och eftersom det är så lätt att glömma bort sig i ivern att träna träna så är det BRA att få bli påmind om det om och om igen.

Johan, med uppbackning av Sanna och Susanne fick mig att torrgå vänster och högersvängar. Samt att inte stressa igenom vändningarna utan istället ta mig den extra sekunden det tar att upprepa kommenderingen för mig själv innan jag vänder. För att få in ett bra flyt och hjälpa Zoë att hänga med. Små små tips som kan hjälpa att få till en snygg helhet. Tack snälla, alla tre, för er input och den energi ni lägger på mig. Sååå kul äventyret med Zoë är!!! Och jag instämmer med det Susanne tidigare utbrustit - VILKA HÄRLIGA MÄNNISKOR man lärt känna inom perrovärlden!!!

Efter lydnadsdrillningen (lite mer utförligt redovisning finns i vanlig ordning på Susanne & Ellas blogg) så åkte Sanna och jag med våra tre hundar hem till Susanne och fick härligt god middag och ett par glas vin. Mycket tjejsnack och ännu mer hundsnack blev det. Lördagsnatten sov jag sked med underbara Bombi som vid detta laget bestämt sig för att jag fick duga som extramatte – jag hade gärna tagit med henne hem till Skåne, hon hade passat bra ihop med mig och Skruttan. :-)) Zoë själv fick ligga undanputtad  i soffan mitt emot oss. På söndagen bar det iväg till mässan på nytt då vi fick stå i montern och vissa upp Zoë som exempel på hur en perro kunde se ut och bete sig. Men det var vid detta laget en väldigt matt Zoë. Så fort hon fick chansen så dök hon in under en stol och somnade. Stackaren blev hela tiden väckt av sin matte som hissade upp henne på klappbordet. Efter några timmar när vi blev avbytta så lät jag Zoë stanna kvar i montern och sova/hjälpa till ytterligare medans jag själv kilade runt ett varv till på mässan innan jag slutligen begav mig ut till Sigtuna för lite systerligt umgänge. Tyvärr missade jag NM i lydnad, eftersom det var på morgonen/förmiddagen båda dagarna, och det var samma tider som jag antingen ställde ut Zoë eller visade upp henne i perromontern. Den enda skymten jag fick av Maria Hagström live in action var på fredagskvällen när hon tränade...

Slutligen – jag kom faktiskt med på rätt tåg på väg hem i måndags. Dock med en ordentlig försening. Men jag måste betona – jag har en helt fantastisk hund att resa med. Hon är såååå cool. Tre gånger var vi uppe på perongen och vände innan vi tillslut kom på tåget. Jättetrevligt sällskap hade jag på väg hem i kupen. En söt liten dvärgpudel vid namn Lukas och så en blandis. De var mattarna till dessa två hundar som tipsade mig om 5 kronors tillägget för egen plats till hund. Zoë fann sig till rätta på min jacka på sätet bredvid mig så fort vi lämnade perongen. Så när jag började prata perro med mitt sällskap och nämnde att jag hade störthärligt hund som dock låg högt i stress så tittade de bara frågande på mig med lyfta ögonbryn. För Zoë hade i princip inte bemödat dem med en blick eller puss innan hon kröp ihop som en kringla och sov djupt i 5 timmar. Först därfter kvicknade hon till och pussade runt så gott hon kom till...

Nåväl, vi kom tillslut hem från vårt helgäventyr. Fullständigt utmattade båda två. Medans jag själv har rusat och stressat som en galning sista veckan innan jul så fick Zoë lyxen att bara ligga på rygg i sin bädd på jobbet. Vilket härligt hundliv hon har, den lilla skruttan.

Tusen tack Sanna för all taxitjänst och övernattning. Mitt hem är ditt i mars, och dessutom har du mig som privatchaffis.

God fortsättning allihopa!

Nu så är arbetsdagen över, dags att bege sig hem och packa för en härlig hundhelg i Stockholm. Jag tror minsann Zoë längtar lika mycket som jag, för förutom att hon har plockat paraplyet från min väska och legat och tuggat på det (behövs ju inte nu när det är snö...) så plockade hon precis fram en (oanvänd) bajspåse och slet den fullständigt i tusen bitar. Sanna - är vi fortfarande välkomna hem till er... jag och det lilla (charm)monstret?

Med inställd spårkurs (under 4 veckor) och lydnads-tävlingspremiär (2 stycken) pga av denna eländiga snön så börjar miss Z bli lite rastlös. Speciellt eftersom matte envisas med att jobba långa dagar nu inför jul. Dagens höjdpunkt, förutom lunchrundan då hon försöker hälsa på alla som kastar en blick på henne... är annars sen-eftermiddagens uppletande av leversnittar på kontoret.

När godislådan öppnas och jag börjar prassla med påsen, går hon fullständigt bananas och snurrar febrilt runt en mittpunkt på golvet. Sätter sig som ett ljus och så snurrar hon ett varv till. Vid platsläggandet fullständigt kastar hon sig ner liggandes på golvet. Hon ligger som den ståtligaste sfinx. Blixtstilla. Knäpptyst. Med blicken låst rakt fram. Länge ligger hon så, jag har till och testat henne med att sätta mig och jobba vidare en liten stund, innan jag sen säger varsågod. Som en katapult flyger hon då upp och rusar iväg på jakt efter godiset.

HUR FÅR JAG ÖVER DETTA BETEENDE PÅ PLATSLIGGNINGEN (som hon helt, ljudligt, glömt bort vad den går ut på) OCH LÄGGANDET??? Det är var jag sitter och funderar på för tillfället.

På lunchrundan igår så mötte jag en kvinna som försiktigt frågade om det var en Perro. Lika förvånat glad blir man varje gång någon träffar rätt. Jajamänsan sa jag. Detta är Zoë. Oh, sa kvinnan då. Jag tror vi har samma uppfödare då - Susanne Hall. Det visade sig att det var Enzos matte som strosade Södergatan fram. Zoë blev ju själaglad och bokstavligen hoppade jämnfota för att kunna pussa Enzos matte. Skrattande höll hon med att Zoë verkligen inte följde rasstandarden med reservation mot främlingar. (Enzo är mer en "normal" perro som de får jobba med för att reservationen inte ska ta över). När vi stod där och jämförde hundar så kom ytterligare en kvinna fram och ville hälsa på skuttandes Zoë. Även till henne delade Zoë med sig av sina julpussar. Och denna engelskspråkiga kvinna gick lyckligt därifrån med orden. Well, I do prefer dogs before humans. Lovely! Merry Christmas. – En helt vanlig lunchrunda för Zoë och mig i Malmö :-)!

Glädjande vill jag meddela att numera äter Zoë precis som hon ska. Hela portioner varje dag, och jag har till och med lyckats övertala henne att ta en Bravo-burgare till frukost. ÄVEN om klockan är tidig. Det känner jag mig så nöjd med. Dessutom är numera magen i prima form. De få gånger hon får smaka en bit av min macka så på något konstigt sätt suger hon i sig pålägget men spottar ut den soggiga brödbiten. Lussekatter däremot ÄLSKAR hon. Fånar sig och gör sig till för att få smaka. Och sedan verkar hon njuuuuta av de små bitarna som jag delar med mig av... Konstig hund! Väldigt speciell hund.

Väntan då, jo när miss Z är som mest rastlös, hämtar hon sin rosa mjukis och ylar med denna gigantiska ljuddämparen i munnen. Sen uppvaktar hon oss alla tre - Snääälla jaga mig lite!! Benny är den enda som gått på det. För när man väl börjar så tjatar hon envetet om att fortsätta... Jag försöker säga till henne: spara du all din energi för till helgen ska vi sätta fart på Stockholm. Jag förväntar mig att du ligger i fosterställning av utmattning hela nästa vecka... :-)

För till helgen är det dags. Hundmässa i Stockholm med Perromonter och allt. Vi tar tåget på fredag morgon, bygger monter på eftermiddagen tillsammans med Sanna, Susanne, Micke, Mia och Rune. Därefter ska Peppar bli introducerad i Zoës värld då vi övernattar hos Sanna. Lördag; utställning och lydnadsträning och så får hon träffa Ella, då det bjuds på middag och vin hemma hos Susanne. :-) Och så söndag; Zoë som representant i perromontern på hur en perro OCKSÅ kan vara... Kan ni tänka er..!! Som grand finale på helgen blir det ett dygn ute i Sigtuna hos syster och syterbarn. Måndag em tåg hem till Malmö.

Så ni börjar ana vad jag menar – You just wait and see miss Z...

Tjing!

... när matte är jättetråkig och är på inför-jul-spurten på jobb. Ikväll var hon extra rolig när det började bli riktigt lååååångtråkigt.



Vände ut och in på leksakskorgen och körde världens apporteringsövning alldeles själv. Skjuss i väg och så jagar man efter. Och så om igen. För att variera sig så kan man försöka finta och "busa" med tuggbenet. Kul hade hon ialla fall. Och dessutom jag och min kollega Susanne.

Därefter var hon på ett alldeles fantastiskt solskenshumör på bussen hem vid halv elva ikväll (riktigt lång och tråkig arbetsdag som byråracka...). Fullständig charmoffensiv körde hon, både mot busschaffören och medpassagerarna. Det slutade med att jag såhär en mörk kväll i december på en stadsbuss i Malmö körde världens informationskampanj om den spanska vattenhunden. En uppvärming till Stockholm nästa helg...

Och som kronan på verket så var det ikväll första gången som hon med god aptit fick i sig hela dagsransonen av färskfoder. När jag började för två veckor sedan så trodde jag att hon skulle sluka det så fort jag satte fram det, speciellt eftersom jag körde plusfoder med vom på en gång. Men nix. Efter en hel del trixande har jag del kommit fram till att hennes aptit måste byggas upp steg för steg. Frukost äter hon inte gärna på veckorna. Istället är hon sjusovare som inte kommer ner förrän det är dags att gå. Torrfodret som finns tillgängligt på jobb bryr hon sig inte om. Istället ransonerar jag maten på kvällen. En portion när vi kommer hem och så en strax vid 22. Och ikväll så kom allt i ett svep. Inga problem, det gick ner. Med god aptit!!!! MEN det är viktigt att det inte är för kylskåpskallt, då får det stå en stund innan hon är framme och äter. Så jag har börjat microtina det istället, då går det betydligt bättre än när det kommer direkt från kylskåpet...

Tänka sig, jag tror det hänger ihop. Hon äter bättre och är betydligt mer allert. Pipandet har avtagit markant. Hon kör mycket mer bus och hon sover bättre. Inser nu att hon har hållit på som en galning att gå runt i ringar och pipit och försökt "bädda". Till slut har jag fått kommendera henne att ligga för att hon ska släppa det. Och då brukar hon somna rätt snabbt.

Vi får se hur det går med utställningen i Stockholm. Jag har inte de högsta förväntningarna. Annat än att hon är en glad prick med fantastiskt päls. Göteborg brydde jag mig inte om att anmäla mig till. Nu kör jag lydnadsträning istället och låter henne komma upp i storlek i lite lugnare takt. Jag får väl vara med i Malmö i mars... :-) Funderar allvarligt att spara hennes päls tills dess. Vi får se. :-)

Alltså, hur länge tänker denna snön ställa till det för oss? Och hur galet är det att hitta fästingar på Zoë NU??? Förra veckan hittade jag något litet, litet, svart, skrumpet som bitit sig fast i Zoës hud, men jag fick bort det med fästingkroken. Undrade förståss vad det var... men tänkte inte så mycket mer på det eftersom hon inte kliade sig eller så.

När jag sedan träffade Petra förra helgen så kommenterade jag; Har du fästinghalsband på hundarna nu?
Varpå hon svarade; Fästingar finns året runt...
Gör det???

Och självklart så hittade jag igår kväll världens äckligaste, största, blodfyllda fästing på Zoës bröstkort. Urgh!!!! Hur kan fästingarna överleva detta vita, när vi människovarelser kämpar på så??? Visste NI att man ska fästingkolla året runt? Hade jag inte hört talas om innan...

Att lilla räkan aldrig varit glad i mat (läs torrfoder) är ingen nyhet. Sista tiden har jag blandat Bravo färskfoder med det sista jag hade kvar på torrfodret (Carrier). Att lilla räkan är smart är ingen nyhet... vad hon gjorde då var att hon plockade ut torrfodret och spred det runt skålen så hon bättre kunde komma åt det goda. Och räkan gick upp ett par kilo även om hon fortfarande var för tunn enl domaren i Växjö. När då Bravo burgarna varit slut i frysen och matte tänkte, tja då får hon klara sig på sitt torrfoder tills det tar helt slut, så har hunden fullständigt matvägrat.

Jag har haft inställningen – inte pjåska. Hon äter när hon måste. Men sista tiden så börjar Zoë envishet vinna över mig. När hon inte ätit ordentligt på dryga veckan (kanske två...), blivit sparristunn och dessutom började bli dålig i magen, som hon blir när tarmarna börjar bli tomma, så provade jag att blöta upp det. Ingen hit. Jag provade att handmata henne. Ingen hit. När sedan hon kräktes magsaft så ringde jag Susanne: Ska jag ge upp och gå över till Bravo helt och hållet? Vilket jag i princip redan hade bestämt mig för. Och hon var med på min linje. Kräka magsaft berodde på att hon var helt tom i tarmarna. Envisa hund!!!!

Lite pipigt trött har hon ju blivit av att äta så dåligt. Så kollega Benny kom i dag och frågade - kan jag inte få bjuda tunna Zoë på lunch idag? Sagt och gjort, han hade med sig en burk pedigree färskfoder. Tacksamt slukade hon den. Och jag har definitivt kastat in handduken när det gäller torrfodret som är kvar. Det skänks till Neo, själv ska jag fylla frysen med Bravo. Och se hur mycket jag får upp henne till helgen i Stockholm. Just nu kan jag räkna både revben och ryggkotor under alla maskerande kryllor... Jäkla envisa hund!!!


Dagens rätt - tur att Benny förbarmade sig över räkan/sparrisen...