Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Till och med till Malmö...

Måste bara delge er en bild från min mysiga lördag sittandes i soffan. Men filt över benen, vinglaset strax till vänster, macen i knät och Zoë uppkurad i sin hörna med nosen inkilad bakom den uppvikta skärmen. Mys :-).

Jag frågar mig själv - vart är snön alla pratar om? Den sägs ha kommit till Skåne, och av den anledningen ställdes dagens spårkursen in. Döm av min förvåning när jag tittade ut i morse och såg att det såg precis ut som vanlig skånsk vinter. Regnmulet. :-) Så efter konsultation med miss Z så beslöt vi oss för att att åka ut till Bokskogen. Så här glad blev Zoë av det:


Vi körde fri promenad, tittade på vildsvin (tack och lov på avstånd, mitt hjärta åkte upp i halsgropen), provade lite fritt följ, inkallning med snygga ingångar, och så bäst av allt – ett spår. Innan vi gick vår runda så lade jag ut ett ordentlig spår med 4 apporter plus en slutapport. Jag markerade ut startpunkten och lade slutet i linje med starten för att inte själv gå helt vilse. Och ännu en gång så jobbade Zoë målmedvetet och oerhört fokuserat. Hon tog alla apporterna som om hon inte gjort annat. Vid slutet var hon lite ute och snurrade men hon jobbade på och hittade även slutapporten! Så duktig hon är! Och SÅ kul hon tycker det är!!! Själv så älskar jag det!

Min Sigtuna-boende-syster är på besök. Zoë äääääälskar henne (jag med!!). Och Cissi i sin tur avgudar lilla krylltotten (och kanske även den större versionen?) och saknar henne såfort vi springer på stan istället för att vara hemma och mysa/dricka vin... Vi systrar delar på min dubbelsäng och mellan oss har Zoë kilat in sig. På rygg. Med huvud på kudden. Världens bästa morgonmys står (enl Cissi) miss Z för. Just nu ligger miss Z vid Cissis fötter medan hennes (Cissis) naglar målas.


I morse stack jag och Zoë iväg på vår spårkurs i Helsingborg medan syster yster fick sovmorgon. Idag var vi i Rådalen naturområde. Jag och Björn fick en egen "äng" med "nysatta björkar" att dela på. Något snårigt och lite knökigt att ta sig fram. Men visst, vi är ju lydiga och gör alltid som Petra säger... :-) Vi lade iallafall varandras spår utan att den andra fick se. Tre apportpinnar och en slutpinne. Zick-zack och vinklar. Först ut var jag och Zoë. Ett helt annorlunda fokus, och en känsla av att vara i nuet, fick jag av att bara följa min hund utan att ha en aning åt vilket håll vi skulle. (Tidigare har vi jobbat på öppna fält med 90 graders vinklar och där man ser fotavtryck och kan därav "ana sig till" åt vilket håll). Detta snåriga/kluriga sätt att spåra, som vi gjorde idag, är SÅÅÅÅÅ kul - som att gå på skattjakt och helt släppa på kontrollen... Något beroendeframkallande. :-)

Och SOM hon jobbade på. Systematiskt och oerhört fokuserad. Och kan ni tänka er - hon tog ALLA pinnar. Och Björn menade ändå på att han hade inte varit sådär jättesnäll mot oss när han lagt spåret... Efteråt, när jag insåg vilket fantasiskt arbete vi gjort tillsammans fullständigt svävade jag över markytan av stolthet, lycka och en hejdundrande adrenalinkick. Jag har ännu inte vant mig vid att jag numera har en hund som kan släppa omgivningen och istället fullständigt fokusera på sig uppgift. Susanne, det ÄR en alldeles underbar hund jag fått. Skulle inte för alla miljoner i världen vilja byta henne mot något/någon annat. ALDRIG LIVET!!

I söndags slöt vi upp för den månatliga perropromenaden, denna gång i Bokskogen. Då vi var en ordentlig grupp strax efter tio på Lyckevägens parkering så gav vi oss iväg längs med 2.3 spåret. Förutom Zoë så var Neo, Smilla, Buster, Bianca och Fido med tillhörande mattar, minimatte och hussar på plats. Gissa om vi blev paffa och full i skratt när vi halvvägs mötte lika många perros till. Som hade varit några minuter senare och tog andra varvet av samma slinga... Vi avrundade såklart hela gänget med en ordentlig rusning. Hela Bokskogen kryllade av kryllisar :-). Björn tog fantastiska bilder på detta och det hoppas vi snart kommer upp på hans blogg... :-)


Gänget samlat denna fantastiska höstsöndag.


Sådär avslappnat söndagsstrosande som bara miss Z kan åstadkomma...


När man inte spanar in omgivningen...


Brun kryllig hund mot brun lövbakgrund - undercover!!


Fido blev rätt förtjust i miss Z...


Till Busters stora förtret... Att han här förtjust i halvsyrran är ÖVER-tydligt både för Anna och mig. Dock inte för Smilla som gjorde sitt YTTERSTA för att bjuda upp...

Kolla in denna serie. Neo (som då vanligtvis brukar leka med Zoë) hade inte så stor chans i söndags. Förskräckt gjorde han världens snyggaste värjning när tre brudar kom rusande mot honom...



Posing girl med monster girl (Smilla) på väg mot en sidotackning...


Ännu en gång - posing girl. VAD kan gömma sig för något brunt bakom henne....


... om inte monster-syrran. Hon fortsatte en favorit i repris. Följde sin idol som en skugga. Neo tar det lilla lugna i bakgrunden. :-)


Söta Smillas matte/husse på en härligt harmonisk :-) söndagsprommis.


Väl hemma så deckade miss Z i sin ärvda Busterkorg, som fick en ny tjejig innerkudde. Är inte detta en nosbild som kan vara med och tävla? Får man lämna in två bidrag???

Vet inte riktigt om det är positivt tänkande eller bara inbillning. Zoë tar sig helt klart, även om Björn tvivlar på att hon verkligen kan väga 15 kilo. Neo är invägd på 19 kilo och har en helt annan tyngd...

I alla fall, vi fick en tvåa och vad det föll på att är att hon fortfarande är för tunn. Annars var det överlag bra kritik tycker jag, vid handlingen skötte hon sig utmärkt. Input från Louise och Björn var att nu när hon står så fint/still av sig själv kan jag dock tänka på att dra ut bakstället så hon får en bättre linje. Samt att jag kunde dragit upp farten när vi sprang. Hon fick inte riktigt in sitt fina flyt i stegen idag. Matte var lite för lugn helt enkelt...?


MEN så stolt jag är över att miss Z med hästlängder var den klart cool-lugnaste perron i hela Växjö. Det är knappt jag trodde det var mitt yrväder som låg som ett kuttersmycke i Björns knä. Hon var alldeles ljuvlig. Hälsade så fort det var någon som tilltalade henne, men blev det någon minuts lugn så kurade hon ihop sig hos Björn alternativt på golvet vid stolen där mormor Kerstin satt och försökte hålla koll på konkurrenterna. Mia, Micke och pappa Manne - det är helt klart en ny version av söta Zoë ni kommer möta i montern i Stockholm. Manne kommer att vara såååå stolt över coola söta dottern till snygge pappan!

Undrar ni vad jag själv hittade på under tiden, jo jag minglade runt som bäst, pratade perro med alla som ville lyssna, beundrade Gunillas hundar, gullade/matade Neo med korv för att ladda honom för ringen... :-) Och tittade till lilla Z mellan varven - var det min hund? Med andra ord var det inte mitt lugn som smittade av sig på Zoë. Björns teori var att det var hans... Hm...

Vad kul det var att träffa Joy/Aberlours Taxman. Liten, söt och gullig. Med förhoppning från familjen Henningsson att han ska växa till sig och bli mer maffig kille som Neo. Men först skulle han klippas och hållas inomhus tills pälsen växt ut igen... Stackars stackars lille Joy. :-) Tur du har sån roligt familj så du har kul även inomhus... Hahaha.

Slutligen - grattis till Yvonne & Speedy (Ramita de Palma Gonzales) som kom andra bästa hane efter Hund's Tito (champion) och dämed fick sitt första cert!! Vem som vann vet jag inte riktigt eftersom vi körde hem innan det avgjort. Björn hade partytid att passa. Och med en enormt noggrann domare som dömde 32 hundar (två raser) på 3 timmar så drog det lite ut på tiden... Tack vare facebook så vet jag att Yvonne firar just nu med ett glas vin i husvagnen!

(Koll med Yvonne; BIR blev Aqualines Zolli och BIM blev Hunds Tito.)

Neo och Dicho? Tvåor båda två. :-(

Bilder kommer förhoppningsvis upp inom kort på Björns blogg.

Jag och Zoë har Smilla på lån ett par dagar. Väldigt intressant att studera de två fröknarna. Förutom att de båda är bruna så ser de helt olika ut kroppsmässigt (och så har en av dem svans...) Smilla är bredare fram och är rätt smal över höfterna. Kortare över ryggen. Zoë ser mer och mer ut att få Blossoms kroppstyp, och i somras då hon var så himla tunn, så var höfterna bredare än "förbröstet" som i princip var obefintligt.... :-) Men med sina nya 3 kilo så har det börjat jämna ut sig och hon är mer eller mindre jämnrak om man ser henne uppifrån. Huvudet är såklart en kvinnlig version av Mini-Manne.

Även i sättet har det förändrats. För ett halvår sedan var det miss Z som visade vägen (mot buset). Men med två löp bakom sig har nu Zoë fått för sig att agera "uppfostrande storasyster" åt fröken Smilla (med bara ett löp avklarat). Är man äldst så har man faktiskt rätt att bli trött först. Då lägger man sig ner och ignorerar syrran. Studsar hon (Smilla) och skäller för att få igång en, så säger man ett bestämt voff tillbaka och fortsätter sen att ignorera. Med nosen och blicken högt hållen... :-) Helt klart är det Zoë som är idolen och Smilla som är stalkern. Just nu. Smilla följer Zoë som en skugga. Ligger Zoë i korgen och tittar ut genom fönstret så ligger Smilla precis bredvid och stirrar på Zoë.

Bor man i cementerad/ljudisolerad lägenhet så kan man ha vansinnigt kul med två perros och två tennisbollar. Speciellt om tjejerna har stenkoll på vems boll som är vems. Viktigt!! Speciellt om man låter gästen ta den skitiga... I alla fall. Otroligt kul att se två bollglada brudar som taktikjagade endast sin egen boll. Annars satt man kvar fiiiiint och såg på när syrran sprang... Och kastade jag båda bollarna samtidit så av 10 gånger så kom de tillbaka med "rätta" bollar alla gånger... Hahaha. Jag fick upp flåset på dem ordentligt. Snäckorna. Dessutom hade jag vansinnigt roligt själv under tiden. Och för Smilla tog det två sekunder att fatta, ju snabbare hon kommer tillbaka och släpper bollen. Desto snabbare får bollkastaren iväg den igen...


Trött storasyster/värdinna... miss Z


Utmattad gäst - Smilla...

De är precis lika söta (nästan :-)... och framifrån är det faktiskt lite svårt att se skillnad på dem om det inte varit för Smillas lilla vita skägg... kvinnligt?

Tyckt mig märka att Skruttan har fått lite mer tyngd när jag hivat upp henne i knät sista tiden. Så imorse gjorde jag en koll på min egen våg. Vad jag och miss Z vägde totalt tänker jag inte avslöja, med drog jag bort min egen vikt så stannade Zoës på 16. Dvs plus dryg 3 kg. Att hon sedan motionstränar bredvid min cykel till/från jobb gör det bara roligare. Det tar sig!!

Tar helt underbara bilder på våra vildingar. Dagens favorit:


Arbete kombinerat med nöje. Efter spårkurs så var det i vanlig ordning fritt blås på ängarna nedan Järavallen.

Vi har idag satt igång med ny spårkurs (personspår). Ett gäng nybörjare och så Björn/Neo och jag/Zoë som i detta sammanhang ansågs ha kommit en bit längre. Av den anledningen så skulle vi få gå vårt spår sist inför gruppen för deras lärande och info. Hahaha, det blev lite rampfeber. :-)

Vi har ju spårat några gånger i höst, men inte så strukturerat. Därför klagade vi inför Petra något på hur de tog vinklarna. Så vi fick vars ett kortare spår med två vinklar för att hon skulle se just dem och ge oss input. MEN så duktiga de var både Zoë och Neo. Vi jobbar nu med apportpinnar som ska markeras (istället för köttbullar). Jag märker mer och mer förändringar/utveckling till det positiva på Zoë. Idag märkte jag hur mycket bättre hon koncentrerade sig när hon gick spåret. Skitduktig var hon, markerade alla pinnarna (jag hann dock inte med andra för den låg så nära inpå vinkeln :-) Vinklarna tog hon båda två som hon inte gjort annat. Jättekul. Nu ska vi förlänga spåren och lägga till fler vinklar. Spännande när utvecklingen tar sådana hopp framåt!!

Björn och jag bestämde även med Petra att ta en-två gånger bruksgenomgång/kurs efter spårlördagarna framöver nu i höst. Kul kul. Och så har jag tillbringat de senaste två dagarna (förutom att ligga hemma och snörvlat) med att läsa om och läsa ut Maria Hagströms bok. Det gav mig den välbehövliga kicken framåt att strukturera Zoës lydnadsträning bättre. Plocka upp de bra sakerna, fila på dem och se till att komma loss på apport, ligg/stå under gång. Ser väldigt mycket fram emot några timmars coaching/träning med Susanne och Sanna i december :-).

Björn har på FB startat en "tävling" om sötaste nosen. Han fick till denna fina bild på mitt monster. Måste säga att den helt klart ligger i topp...

Miss Z har varit på helgkollo i Ålstorp 5 (Neo & co) medans matte själv tillbringade weekend:en i Berlin. Underbart inspirerande stad som visade sig från sin allra bästa höstväder-sida. God mat och massor med vin (ingen currywurst och bier...).

Jag blev så lättad när jag hörde att Zoë skött sig exemplariskt och slutat med tramset att kissa ner familjen Bäcks sängar. Tror minsann att hon var rätt så populär i helgen, inte bara Neo som är förtjust i henne numera... Summeringen var från Björn ialla fall att det är TVÅ HELT OLIKA HUNDAR. Vad han menar med det får han själv berätta på sin blogg... :-)


Fullt ös i vanlig ordning verkar det ha varit, för när jag fick tillbaka henne så tillbringade hon 24 timmar på detta sätt... typ...

Jag börjar skönja små små förändringar på Zoë efter sista löpet. I förra veckan började hon helt plötsligt sköta hälsningscermonin inför våra (Happys) kunder EXEMPLARISKT!!! När de kommer numera så rusar hon fram (tyst) och sätter sig vid deras fötter. Blickstilla, nja inte riktig, mer daaaaarrrrande av förväntan... hade hon haft en svans så VET jag att den hade viftat frenetiskt. Men hon sitter!! Ialla fall, får hon uppmärksamhet av personen i fråga så slänger hon sig på rygg och tungan fladdrar efter hand, fot, ben, vad helst hon får tag på. Så håller hon på tills jag säger att nu är det bra och pekar på korgen. Då går hon tillbaka och lägger sig. WOW!!! Enträgan har verkligen vunnit.

Mina kollegor är hon så van vid nu att hon inte ens bemödar sig att lyfta på ögonlocken. Hon ligger som en liten kattunge, ihopkurad, djup nere i sin morgon/fm-sömn. Härligt. Hon KAN koppla av. Hon KAN.

På lördag börjar vi ny spårkurs (personspår), hos Petra Staaf. Ser jag fram emot!!

Tjing!

... vad jag håller på med... :-)

Jag har bestämt mig för att strunta i att bygga en hemsida och istället jobba med kategorier som finns här i bloggen. (Se ner till höger.) Tänkte därför se till att strukturera relevant information om skruttan till dessa mappar. Så nu rasslar det på med inlägg. Sen tänkte jag fortsätta skriva dagbok om våra vedomödor precis som vanligt... :-)

Tänkte det var på sin plats att visa sjusovaren Zoë. Hon har problem med att hon lätt går upp i stress... Dock inte på morgonen, förlåt jag menade förmiddagen... :-)


Kommer ni ihåg bilden på bullen som pyre...


Samma stil, samma hund och samma säng. I superskarpt dagsljus...

Evigheter sedan sist. Nu när Björn har blivit så duktig på att börja uppdatera sin blogg, och dessutom tar så fantastiska bilder, så har jag själv kunnat ta en liten paus... eller så är det kanske bara dags att skärpa till sig! :-) MED HJÄLP av Björns bilder då...

Zoë har precis tagit sig igenom sitt andra löp. Så där värdigt cool (som jag hoppades så på) blev hon kanske inte... :-) Men vansinngt kelen och kontaktsökande. Och mycket mer mån om att hålla koll på mig. Ett tag gick det till överdrift, när jag började snubbla på henne eftersom hon var kloss inpå mig. Vi har nu kommit överens om att det finns mattes space och Zoës space... MEN så härligt det är att hon ligger i knät och sover eller som nu i kväll på min bröstkorg och sov djupt i två timmar. Matte passade också på att slumra till, dagen efter en fest och dessutom efter 8 timmar i friska luften.

När det gäller stressnivån på Zoë så är det helt klart bättre. Visst har hon fortfarande problem emellanåt med att varva ner, men jag tror att det sakta sakta lugnar sig, i kombination med att jag har större koll på henne och problemet. Och i och med det är jag bättre redo att punktbevaka henne vid de tillfällen JAG VET att hon stressar upp sig och går över gränsen. Med hjälp av att hålla henne kopplad då så lyckas jag relativt bra plocka tillbaka henne. I alla fall så känner jag ingen misströstan över detta längre, och det är egentligen inte något större problem att tala om. Sen HAR HON helt klart mycket i sig och lätt för att stressa upp.

Nu till aktiviteterna som hänt sedan sist. Med Zoës löp i åtanke plus att jag testade att träna med Helene & Cocos på klubben två gånger (utan större framgång... Cocos var på tok för intressant för Zoë för att hon skulle kunna fokusera på mig...) så har jag jobbat på själv de sista veckorna. Och då med fokus på kontakt kontakt kontakt. Och att leka fram en bättre relation mellan oss, så att JAG är kanonrolig att träna med för Zoë. För att kunna använda lekbelöning varvat med godis. Och det har gått framåt helt klart.

Min fokus har varit dels linföring/fot dels ingångar. Och det är såååååå kul nu när jag har en Zoë som spontant sluter upp till vänster om mig med en uppmanande blick - GODIS!!! Dock är hon inte så nogaräknad med vem hon sluter upp bredvid. :-) Det märkte Björn av idag. Hon fjäskade DUKTIGT för honom och trippade på i perfekt fotgående bredvid en skrattande Björn som försökte ignorera henne. Då kilade hon över till mig för att se om det gav bättre utdelning. Så clownen/uppviglaren is still going strong...

Så här såg det ut tidigare idag när Björn kommenderade mig och Zoë. Kan du tänka dig Susanne, för dryga halvåret sedan hade jag ett yrväder som jag inte hade någon fungerande inkallning på ÖVER HUVUD TAGET... :-) Det börjar ta sig.



Förutom lydnaden så har Björn och jag anstängt oss för att plocka upp personspår igen. Förutom dagarna med höglöp så har Neo fått ställa upp som lekkompis till miss Z. Och det har faktiskt gått förvånansvärt bra. Visst sniffade Neo på Zoë lite i början, men Björn var på och korrigerade honom och efter ett tag så släppte det och de jagade ikapp som vanligt igen.

För två veckor sedan såg det ut så här på stranden mellan Barsebäcks strand och hamn:


Alldeles underbart galen bild.

Därefter fick både Zoë och Neo gå vars ett ordentligt spår. För Neo var det svårt med starten och andra vinkeln, för Zoë var det också andra vinkeln som stökade till det. Och sen fick hon syn på fotograf Björn med kuttersmycket Neo och tappade koncentration en stund på grund av det. MEN båda kom till mål och jobbade emellanåt på väldigt fokuserat. Härligt.




Efter en dimmig lördagskväll i Lomma :-) så var det idag en än dimmigare dag på Helsingborgs brukshundsklubb, som ordnade lydnadstävling. Tyvärr missade vi Anna och Busters tävlingsdebut i Lydnad 1, men vi såg många andra inspirerande ekipage. Jag tror minsann att Björn blev lite taggad av att se proffsen in action. Jäklar, självklart ska både du/Neo och jag/Zoë dit!!!! Kom igen nu Björn. Ett steg i taget.... Och kommando "ligg" har du fått Neo bra mycket säkrare på än vad Zoë är.... Däremot så kan hon både snurra hoppa och låta som en kamphund...

Efter uppvärmning med te/kaffe i Åstorp 5 så begav vi oss ner till stranden nedan Järavallen och det blev fritt blås för hundarna. Såååå roligt de har ihop. Och det är precis som om de har gemensamt kommit överens om reglerna inför leken:
1. Björn hittar pinne, hundarna tokskäller, Zoë försöker leka kamphund och sno pinnen, Björn har blivit proffs... :-), pinnen kastas inte förrän båda hundarna tystnat.....
2. Björn kastar pinne
3. Neo är först framme till pinnen
4. Neo springer först och Zoë tätt efter. Neo fintar, Zoë låter honom finta :-)
5. Efter en bra stund av rusning och fintande, så släpper Neo plötsligt pinnen till Zoë som plockar upp den och i sakta mak travar tillbaka till Björn med Neo lufsande efter sig.
6. Hundarna varannnan gång tokskäller och är varannnan gång knäpptysta...
7. Björn kastar pinnen på nytt... när hundarna då är tysta...

Så här ser det ut som stillbild...


Filmad version hittar ni här...


Fånga korv i luften har Zoë över huvud taget inte fattat.... Det har Neo....

Anna (som nu har tillstånd för blodspår) jag och Björn möttes upp i Bruces skog idag för en heldag med hundarna. Det var Annas premiär för att lägga eget spår. Men med gemensamt kladdande fick vi tillslut ihop två flaskor blod, med wetex-duktstop, monterade på gåstavar.



Anna och Björn lägger upp spår-stragegin.


Det slutade med att Anna droppade blodet och Björn släpade klöven (se Björn, nu har jag lärt mig det rätt!!)

Zoë fick det lite kortare spåret med en vinkel (totalt 150 meter), medan Neo och Buster tog de två längre som nog var dubbelt så långa och med två vinklar. I väntan på att de skulle ligga till sig så blev det långrunda med hundarna innan vi begav oss tillbaka till Annas stuga för välsmakande lunch och kaffe. I väntan på lunch blev det havsbad för hundarna i duggregnet. Björn vevade iväg bollarna halvvägs till Danmark och Buster gjorde sitt yttersta att bevaka de båda två. Men busen kom inte in med dem till stranden utan de låg och skvalpade tills ordnings-polisen Zoë hämtade in dem till Björn så han kunde dra iväg dem på nytt... Blöta och trötta hundar :-) fick en microvila innan vi begav oss tillbaka till skogen igen för spåret. 4 timmar låg nog spåren totalt.



Buster Buse - stjärnan när det gäller spår. Enligt Anna så gick han idag bättre än vid anlagsprovet. Trots Björns och min utmattningstaktik av hundarna - helt emot "reglerna"... :-)


Men Neo är på god väg att bli riktigt duktig han med.


Miss Z är inte riktigt lika duktigt på att fokusera... det är så mycket att hålla koll på... Men hon kom i mål och hon ÄLSKAR att bära klöven efteråt. Både sin egen och brorsans Neos. Buster vill helst tugga upp sin...



Det var två herrar som tävlade om Zoës uppmärksamhet. Hjälper kanske till att hon är på de första första dagarna av sitt andra löp. Men det fungerade över förväntan bra. Dock fick Neo backa för Buster ville ha henne lite för sig själv...



Men lite rusningar fick ändå syskonen till... De verkligen störtgillar varandra.

Ikväll är Zoë och jag hundvakt till goldenhanen Tajan. Och efter första stimmet när han kom så lägrade sig sedan lugnet. Zoë KAN bli så trött att hon inte orkar busa. Och ikväll, efter 7 timmar utomhus, är hon det. Några gånger tittar hon till mig och farbror Tajan, men sen går hon tillbaka till hallen och somnar om. Harmoni!!!

Tack snälla Anna för att vi fick hänga med, trevligt sällskap och lunch.

Imorgon är det Sofiero!

Hemma hos mig och miss Z. Den stresstoppen hon haft i sommar verkar att börja släppa. Visst, hon är fortfarande en lättantänd hund, men det är såååå mycket bättre. Jag är så nöjd med hur hon skötte sig i Gränna. Det krävs att jag är fokuserad på henne. Men är jag bara det så går det. Hon är luvligt mysig igen. Vi har fått tillbaka kontakten. Lovely.

För inte så många dagar sedan såg det ut såhär:





Zoë ligger och sover mitt på ett stort golv med folk som springer runt. Pipande kameror och dörrar som slår. Visst, jag hade kopplet på henne och fick jobba för att få henne att lägga sig ner och stanna där. MEN hon gick inte upp i stress och efter bara en liten stund så sov hon.

Sen är det extra kul att se att hon fått upp sin aptit efter utflykterna med massa andra hundar. Lite tävlan om mat skadar definitivt inte. Nu kör hon torrfodert rakt av, utan burgare. OCH äter med god aptit. Hela ransonen. Inget slukande, men hon äter upp.

Slutligen, idag så började Zoë sitt andra löp. Intressant att notera är att de senaste två veckorna har infunnit sig ett uns av integritet hos miss Z. Hon hälsar inte på vem som helst längre. Inte avvaktande, bara ointresserad. Människor hon känner får MASSOR med kärlek och pussar fortfarande. Men främmande kan hon t o m ignorera. Kan ni tänka er. Innan räckte det att man tilltalade henne, eller bara gav henne en liten blick så fick man TUTTI tillbaka. Inte längre. Rätt skönt måste jag erkänna. Bara lite av mamma Blossoms värdighet också, SEN har vi den perfekta, mest underbara perron. :-)

Tusen tack Susanne och Johan för ett strålande genomfört arrangemang!! Fantastisk rolig helg med härliga människor och soligt väder. Samt ett och annat glas vin. För att inte glömma de krylliga hundarna som det myllrade av. Jo, för det var ändå Perroträff det handlade om...

Tänkte göra det lätt för mig och slussa vidare till Susanne & Ellas sida för utförligt beskrivning av allt vi hittade på, samt den utomordentliga presentationen av alla lydnadsekipagen. (Nästa år tänker jag & Zoë vara med!!! Men det var kul med mjukstarten som skrivare. Tack Susanne för att du tänkte på mig där.) Själv bidrar jag med lite fler bilder:


Jo, jag vet. Minibild. Men många var vi. Maila bara om ni vill ha bilden, så skickar jag den större...


De flesta på denna bild tryckte in sig i en liten liten stuga på 20 kvm. Frånsett vita hunden till vänster så var det Chelsea, Mezzi & Helene, Susanne och Helene samt Blossom, Bella, Ceasar, Cocos & Zoë. Och så jag. Jenny, Fabian, Frasse och Sune hade Sockerbiten där de slaffade...


Johan kör genomgång...


... med god hjälp av Susanne.


Vilken klippa du är Susanne.


Och finns det något lyxigare än hemmabakade muffins i cafeét!!!


Helene, Ki, Virran och Jenny.


Micke och Manne släntrar förbi medan Mia pratar med Ki.


Susanne höll ett välbesökt föredrag i pälsvård av Perros.


Med god hjälp av Leon och Jenny.

Samma Jenny var även tävlingsledare när det var dags för KM i lydnad på söndagen.


Ninni var domare och så här vill man ju gärna att det ska se ut...


Själv fick jag vara skrivare. Och så kul det var. OCH inspirerande att djupstudera alla ekipage och få Ninnis kommentarer direkt. Nästa år ska jag vara med!! Och kanske även Zoë... :-)

Johan med Chica imponerade i Lydnadsklass 1.


Men ETT PAR snäpp vassare var det att se honom med Tova i elitklass. Zoë, nu har vi något att sträva efter!!!


Tova in action. COOLT!


Jenny och Frasse var inte dåliga de heller, i Lydnadsklass 2.


Söta Sune tittade på. Skulle kunna varit Zoë. Lika söt är han ialla fall.


Peppar in action.


Micke och Manne fokuserar i Lydnadsklass 3.


Lite mer lättsamt var det vid uppsök av mjukisdjur dagen innan.


Fladdrande bruna öron och fritt blås. Man ser ju vilka egenskaper pappa Manne har skickat vidare...


... i rakt nedstigande led till bullen Zoë. Kolla in stilen hon har när hon fokuserar att inte tappa mig med blicken.


Tillbaka till Manne och hans blick. Willing to work. Ge mig mer, ge mig mer.


Och så Zoë igen. :-)


Det är ingen stor en, men visst är det en liten bulle i fritt blås.


Helene med Cocos och Ceasar.


Och så slutligen Cocos som inte alls förstår varför hon ska sitta i bilen medans matte står utanför. Men stunden efteråt så tryckte vi alla in oss i den fullpackade bilen och styrde kosan tillbaka till Skåneland.

Tack alla för en fantastisk trevlig helg och sällskap. Jag ser fram emot nästa år i Gränna – i lyxstugan. 6 bäddar, två sovrum OCH vardagsrum. :-)

Hur många perros har egentligen haft samma nyhetsvärde som Zlatan...??? Med skrämselhicka gick jag in på skanskan.se och hittade följande:



Huvudnyhet – Zlatans velande mellan klubbar, men upp till höger, vad hittar vi där om inte mig och Zoë...


Och inte blev det bättre när jag gick in på kvp.se...




Hujedanemej Helene, visste du om vad du startade när du skrattande ringde och sa att – NU har jag hittat tävlingen för er två!!!

JAG anade ialla fall inget, men i vanlig ordning är jag lättövertalad och kastar mig in i nya saker. Typ som min hund... Nu får jag snart lära henne göra tass-avtrycks-autografer. Tycker nog folk har tittat lite extra snett på oss när vi gick lunchrundan i stan...


Men om inte annat så fick jag från detta äventyr en underbart härlig bild på mig och min prinsessa (jag kan ju inte kalla henne sparris nu när hon är lokalkändis), bilden från dagens i Skånskan.

Vad gör man inte för att roa sina perro-vänner... Igår ställde jag & Zoë upp i en look-a-like tävling på Malmöfestivalen. Det blev inte mer än en 4:e plats men med ett hedersomnämnande av lockarna... Dock så var Zoë för kortpälsad och jag för rödhårig för tillfället för att vi skulle kunna knipa första-platsen... :-)

MEN, vi hamnade på TV4's lokalnyheter...


Vill du få ett riktigt gott skratt får du titta på inslaget som sändes i morse (kommer säkert även i kväll...) Märk mitt ordval "MIN uppfödare Susanne Hall". Med andra ord har hon inget ansvar för hunden, utan det är MIN adhd som hon avlat fram...

Se TV4 klippet här

Förutom på TV så finns vi med i Skånskan (och Kvällsposten) idag... OCH i nästkommande Min Hund. Jösses...


Gillar bildtexten i Skånskan, mitt i prick för tillfället. Fast nu är vi faktiskt kompisar igen, mycket pga att jag återvunnit lite mark när det gäller det här med viljekampen...

Vi väckte en hel del uppmärksamhet, alla kryllisar med tillhörande människor. Så om inte annat så kommer Malmöborna hädanefter fråga alla hundägare med krylliga hundar om det är en Perro, istället för denna förbenade Obama-hund som de blandas ihop med.


Min söta hejaklack!


I väntan på priset, ett presentkort i min stammis-djuraffär Dog Fun. Väldigt praktiskt.


Vi avslutade med fika på Gustav Adolfs torg. Kul kväll.


Kvällens stjärna!! Puss min prinsessa. Det gjorde vi bra!

Jag har börjat cykla till jobbet med Zoë och inser i och med det hur mycket uppdämd energi denna hund har. Det är nästan så hon står och stampar i startblocken när cykeln låses upp, sen börjar hon strongt i full gallopp och springer för kung och fosterland i en fem minuter innan hon saktar ner och spinger i en lite lugnare galopp, med slakt koppel, genom parken. Fortfarande galopp dock. Men, idag kostade hon på sig att i farten fånga upp en pinne som hon sedan i galopp kastade runt och lekte med. Cirkushund!! Sista minuterna innan vi är framme (genom Gamla Väster och Lilla Torg) går hon ner i varv och travar som det nog egentligen är meningen att det ska se ut. Men som sagt, det finns mycket energi som först måste pysa ut från denna hund. Och det är så kul att se henne. Hon njuuuuuter. När vi sen är på plats på jobbet så dyker hon ner i sin bädd och somnar på studs. Och sover hela förmiddagen... On/Off

Zoë älskar Martin och Daniel, men ibland måste man faktiskt ta igen sig...


Lite katt är det nog i Zoë med... speciellt förtjust är hon att ligga lite högre, som på mina fotpallar...


Måste bara vila ögat en liten liten stund matte.